Björnbäret

Björnbär

Björnbär

Smaklexikon skriver Niki Segnit om björnbären:

Det finns hundratals olika varianter av vilda björnbär, och ett bär som plockas på ett ställe kan smaka helt annorlunda än ett som växer bara några meter bort. Var uppmärksam på aningar av rosor, mynta, ceder och kryddnejlika bortom den typiska björnbärssmaken. […] Framemot augusti, när det borde finnas gott om bär, kan du vandra runt i snåren och provsmaka tills du hittar det perfekta, saftiga smakstråket.

dr. Westerlund

dr. Westerlund

Elin Unnes sa att några blad från dr Westerlund lyfter björnbärsmarmeladen, och jag testade. Hon hade rätt och i morse åt jag en macka med blåmögelost och nämnda marmelad. Jag känner på mig att jag kommer äta den mackan även till lunch.

Mackan

Mackan

Annars kokar jag gärna den sylten med en kanelstång.

I London vet jag en man som hittade björnbär i parken och stoppade dem i en burk med konjak, så jag tog min gamla plommonrom (strohrom som härbärgerat plommonhalvor), som stått i kylskåpet och evolutionerat sig till romsirap, och hällde över en lättsockrad burk med olagade björnbär. Får den stå i kylen och äter jag den snart håller det nog.

Marmelad

Marmelad

Förra veckan lagade jag en avskedsmiddag där förrätten blev en sak som kretsade kring halloumi, rosésallad och björnbär med en dressing på rosmarin och färsk vitlök.

Min svärmors väninna säger att i Tyskland får man inte plocka dem när de växer vilt, eftersom det är björnarnas mat. Om det inte stämmer är det en saga jag vann i övergången slovakiska–svenska.

Bookmark and Share

Vattenkrasse x 3

Vattenkrasse i reningsbad.

Vattenkrasse i reningsbad.

Jag kom över ett parti vattenkrasse via mina jordbrukskontakter. Det är inte så ofta jag gör det, kommer över vattenkrasse alltså. Det här var faktiskt bara andra gången. Men första gången gjorde ett sådant intryck på mig att jag faktiskt halvfartsjagat krassen ett tag nu. Jag ville göra fattoush.

Salladen gör man på pitabröd, ev. dagsgammalt, som man rostar – börja med det. Sedan skär man gurka i den form man gillar, men jag tycker kanske att något tjockare än skivor passar fint. Sedan skär man tomater och gul paprika (gul bara för att få en bredare färgpalett). Mängdproportioner för grönsaker, från mest till minst: gurka, tomat, paprika.

Blanda grönsakerna med vattenkrasse och färsk mynta.

Gör en dressing på saft från 1/2 citron, 2 msk yoghurt och 1 msk dijonsenap. Smaka av med salt och svartpeppar. Häll dressingen över det gröna, blanda i det rostade brödet som slitits i bitar.

Jag har gjort salladen med både pitabröd och surdegsbröd, och jag måste säga att det första vinner för det stjäl inte så mycket av smaklökarnas uppmärksamhet. Krassen, gurkan, myntan och så syran från dressingen allt i kombo med brödet som både är rosthårt och lite bearbetat av dressingen – det är gott. Mycket gott.

till soppa.

I bild: potatis, lök, stjälkselleri, päron, buljong, vattenkrasse, kinesisk gräslök. Ej i bild: grädde, vitt vin.

Dagen därpå gjorde jag vattenkrassesoppa, ett kok som kombinerade två befintliga recept med mitt eget huvud.

Jag finhackade en gul lök och två selleristjälkar och lät dem svettas ihop ganska länge i lite smör i en kastrull.

Under tiden tvättade jag 5 potatisar (skalet är väldigt tunt och fint fortfarande så de behövde inte skalas) och skivade tunt. Jag slängde i dessa i kastrullen tillsammans med en stor näve vattenkrasse som jag hackat lite halvdant, samt några strån hackad kinesisk gräslök. Den örten smakar väldigt lökigt, och ganska vitlökigt, och jag råkar ha den i en kruka i fönstret. Den går nog att undvara.

Därpå hällde jag på en knapp liter (kanske t.o.m. 8 dl)  vatten från vattenkokaren och en och en halv buljongtärning.

Detta fick koka ihop i en kvart ungefär. Då slog jag i lite vitt vin, och lite vispgrädde. Smakade av med salt och peppar medan det kokade upp igen.

Jag tog grytan från plattan och lade i två päron som jag skalat och skurit i bitar tillsammans med ytterligare lite kinesisk gräslök. Och så serverade jag med krutonger och okokt vattenkrasse.

Soppan som fullbordat faktum.

Soppan som fullbordat faktum.

Det blev jättegott. Och om jag ska utveckla det ganska oprecisa omdömet: löken och sellerin gav en grund tillsammans med buljongen och vinet. Potatisen var som ett dunbolster för den jord-peppriga vattenkrassen och grädden lade sig ovanpå som ett mjuknande täcke. Päronets sötma och slinkighet träffade de råa krassebladen på pricken.

Den här mängden blev ca 4 mindre portioner.

Päronen.

Päronen.

Tredje dagen gjorde jag en sallad efter att ha rådfrågat den underbara boken Smaklexikon (Niki Segnit: Ica Bokförlag). Där tipsar Segnit om att kombinera vattenkrassen med getost, eftersom hon menar att de båda har en ”påtaglig mineralton”. Förutom att göra en soppa på krassen och ge den ett garnityr av getost, föreslår hon att slå ihop dem i en sallad med valnötsolja och sherryvinäger.

Salladen.

Salladen.

Sherryvinägern var med, valnötsoljan ersatte jag med valnötter – vilka jag rostat – och så lade jag även till lite päron här. De olika konsistenserna och formerna är minst lika härliga att känna i gommen som de olika, ömsesidigt kompletterande, smakerna.

Bookmark and Share

Jordnöten och moroten

Morot, jordnöt. Ej i bild: rödvinsvinäger, olja.

Morot, jordnöt. Ej i bild: rödvinsvinäger, olja.

Receptet till denna sallad är extremt enkelt, och det är ursprungligen ett Nigella Lawson-recept även om jag hämtade det ur Niki Segnits Smaklexikon (en bok som är så fantastisk att den förtjänar ett eget inlägg, återkommer med det).

Du borstar fyra morötter, river dem grovt. Blandar rivet med 1 dl salta jordnötter, 2 msk rödvinsvinäger, några droppar sesamolja och 2 msk jordnötsolja.

...

Låt stå en stund, men ät direkt.

Ifråga om exemplaret på bilden sörjer jag att morötterna var lite bleka i smaken och att jag bara hade rapsolja hemma.

Texturmässigt är det här briljant, smakmässigt lite oväntat men gott. Oljigt och krispigt, sött och salt och så vinägersyran på det.

Bookmark and Share

 
Back to top