Baguettesallad

Kokta med tamari, lagerblad och vitlöksklyfta.

Kokta med tamari, lagerblad och vitlöksklyfta.

Jag har alltid gillat majonnäs, så mycket att det nästan är lite beklämmande.

Jag är också barnsligt förtjust i mackor med majonnäsiga sallader – ni vet, tonfisk-, skagen-, västkust- eller äggsallad – och det är inte som att jag har sagt adjö till den sortens slabb, men ibland kan det vara gott att på mackan ha något mer, vad ska jag säga … kontrollerat. Kanske.

Det blev en lins- och äggsallad.

Det andra.

Det andra.

I den hade jag

Belugalinser

cornichons (slantade, kan nog vara gott att tärna men orka?)

lite äpple (rött) (tärnat)

citronskal

salladslök

basilika

turkisk yoghurt, dijonsenap, lite lite olivolja, citronsaft

salt peppar

...

Örten hade mest med tillgång att göra; jag hade lika gärna kunnat använda dill eller persilja, eller någon annan. Likaså hade jag kunnat byta salladslöken mot gräslök eller skogslök. Och hade jag haft majonnäs hemma hade jag gladeligen skedat i det också.

På mackan ju.

På mackan ju.

Den ena dan åts röran med tärnat kokt ägg ovanpå, den andra dan (när det fanns en slatt över i kylen och jag skulle göra mackor till en picknick) hade jag tärnat kokt ägg i.

Att blanda alltihop vann överlägset.

Bookmark and Share

Söndagsmiddag

Grönkål, crème fraiche; ägg, rödbetor, kålrot, rödlök; potatis.

Grönkål, crème fraiche; ägg, rödbetor, kålrot, rödlök; potatis.

I huset, en söndag, bjöd jag på söndagsmiddag.

Jag gillar att jobba med trekomponentsupplägg (i stil med KÖTT! POTATIS! SÅS!) vid sådana här tillfällen så det blev ugnsrostad potatis, stuvad grönkål och rödbetsbiffar.

I vanlig ordning har jag inte sinnesnärvaro nog att komma ihåg att fota den färdiga maten (eller så har jag sinnesnärvaro nog att glömma det), men vi testar med att använda fantasin.

Dåså.

Potatis i ugn. Av alla miljoner sätt denna rätt kan tillagas på valde jag idag: ströbröd, salt och olja och potatisbitar stora som en tredjedels halvliten potatis. Okryddat och superknaprigt. Jag sätter alltid ugnen på 250 ° C, och sänker till 200–225 när det börjat sissla i oljan. Sen får de stå i en halvtimme ungefär. Och när de nått bordet, och i förlängningen tallriken, kan det hända att gamla kötthärdade damer säger ”så goda att det hade räckt med bara dom här”. Något i den stilen.

Stuvad grönkål, gör man som man gör stuvningar mest. Jag är inte så bra på det (än) (det är det där med redningar som jag inte riktigt blivit kompis med) så det är bättre för dig att googla. Men grönkål är gott, det kan jag säga.

Rödbetsbiffar. Jag kokade rödbetor, skalade och klara för att spara tid (jag började lite sent) när de skulle rivas. Och skalade i kokvatten, då blöder rödbetor ju. För att kompensera la jag i en halv, skrumpen kålrot i kokvattnet, så att den fick suga upp lite av rödbetsblodandet. Sen gjorde jag en smet på två ägg – vilket är lite extravagant, det hade nog räckt med ett men det blir en lättare, fluffigare sammansättning med mer ägg – ströbröd, lite vetemjöl, hackad och svettad rödlök, salt & peppar och till sist rivna rödbetor och kålrot. Sen stekte jag dem i klickar.

DSCF3939

Efterrätt.

Till efterrätt serverade jag allt gott jag hade: blåbärsglass, vispad grädde, kammarjunkare (små danska skorpor som jag berättar mer om en annan dag), björnbärssylt, björnbär och hallon. I lager.

DSCF3943

Vi var alla väldigt nöjda.

I restväg fick jag en biff, två potatisbitar och grönkål. Stuvningen blir min lunchsoppa imorgon, det andra har redan varit min kvällsmat.

Jag skivade allt och la på en knäckemacka jag brett med majonnäs. Ovanpå la jag skivade cornichons. Alltså, det blev sååå gott.

...

Sensmoral: Fundera alltid på om matresten, hur liten den än är, skulle kunna fungera om mackpålägg. Många gånger är det görligt.

 

 

Bookmark and Share

 
Back to top