Björnbäret

Björnbär

Björnbär

Smaklexikon skriver Niki Segnit om björnbären:

Det finns hundratals olika varianter av vilda björnbär, och ett bär som plockas på ett ställe kan smaka helt annorlunda än ett som växer bara några meter bort. Var uppmärksam på aningar av rosor, mynta, ceder och kryddnejlika bortom den typiska björnbärssmaken. […] Framemot augusti, när det borde finnas gott om bär, kan du vandra runt i snåren och provsmaka tills du hittar det perfekta, saftiga smakstråket.

dr. Westerlund

dr. Westerlund

Elin Unnes sa att några blad från dr Westerlund lyfter björnbärsmarmeladen, och jag testade. Hon hade rätt och i morse åt jag en macka med blåmögelost och nämnda marmelad. Jag känner på mig att jag kommer äta den mackan även till lunch.

Mackan

Mackan

Annars kokar jag gärna den sylten med en kanelstång.

I London vet jag en man som hittade björnbär i parken och stoppade dem i en burk med konjak, så jag tog min gamla plommonrom (strohrom som härbärgerat plommonhalvor), som stått i kylskåpet och evolutionerat sig till romsirap, och hällde över en lättsockrad burk med olagade björnbär. Får den stå i kylen och äter jag den snart håller det nog.

Marmelad

Marmelad

Förra veckan lagade jag en avskedsmiddag där förrätten blev en sak som kretsade kring halloumi, rosésallad och björnbär med en dressing på rosmarin och färsk vitlök.

Min svärmors väninna säger att i Tyskland får man inte plocka dem när de växer vilt, eftersom det är björnarnas mat. Om det inte stämmer är det en saga jag vann i övergången slovakiska–svenska.

Bookmark and Share

Kaka för finsmakare

...

Det finns en kaka som jag har bakat återkommande under ett antal år. Jag lärde känna den någon gång under de första åren i Malmö, på en tisdagsmiddag som brukade ordnas lite löst i bekantskapskretsen. Jag föll genast för bakverket, jag minns hur köket såg ut där vi träffades men inte vad jag hade på mig. Jag minns att jag tyckte att den smakade lite hmmm konstigt eller utmanande kanske. Men det behöver, som vi alla vet, inte vara så fel.

Det är en liksom lite proggig kaka (just nu är jag lite särskilt inne på proggiga bakverk) – som en klumpig, lite prövande tolkning av morotskakan som sedan skulle komma och regera 90-talet. Den är en aning krävande att göra, men det är väl så det ska vara när man är en ”Kaka för finsmakare”, vilket är dess officiella namn.

Hon som höll middagen den kvällen gav mig receptet några dagar senare och på det har hon även antecknat ursprung: ”Köksalmanack 1981″.

Morot, ägg, citron.

Morot, ägg, citron.

Detta behöver du:

5 äggulor

3 dl socker (kan minskas med en tredjedel skulle jag tro)

400 g finrivna morötter

200 g mandelmjöl

Saft av 1 citron + skal

2–3 tsk kanel (2 räcker)

1/2 krm nejlika

1/2 krm muskot

1 3/4 dl vetemjöl

ev. en nypa salt

5 hårt vispade äggvitor

Smöra och bröa en form (en avlång 2-liters, eller en rund). Sätt ugnen på 200° C.

Rör ihop äggulor och socker. Tillsätt de finrivna morötterna, mandeln, citronsaft och -skal samt kryddorna. Tillsätt sedan mjölet. Sist vänder du ner de vispade äggvitorna. Var lite extra duktig på det den här gången eftersom kakan inte har något jäsmedel.

Du kan dekorera med hela, skållade mandlar om du vill.

Grädda i 45 minuter, testa med sticka. Täck med folie om den inte är klar men ändå börjar se mörk ut.

Kakan är god som den är, men funkar väldigt bra med vispad grädde eller med yoghurtgrädde (beskrivning HÄR). Den är fantastiskt uthållig och är godast andra och tredje dagen.

...

Bookmark and Share

Müslin

Min mamma var inne på GI-mat ett tag, men tack och lov sträckte det sig bara kring en GI-kokbok för barnfamiljen – alltså något som inte var lika hardcore som alla andra rekommendationer. Där fångade hon det här receptet:

...

My notes on that:

Jag tröttnar inte riktigt på receptet, och jag blir väldigt mätt på müslin.

Jag tar alltid hälften. Dels för att jag inte är en familj, dels för att den blir så geggig i hela den mängden. Halverad blir det genomgående fint kras.

En gång hade jag bara havregryn hemma, och använde bara det. Det gör jag aldrig om eftersom även det resulterade i något ganska geggigt. En gång hade jag bara dinkelflingor. Det gjorde inget alls.

Jag blandar allt (både vått och torrt) direkt i plåten och masserar runt ett tag så att allt blir jämnt fördelat. Jag gör så för att inte slösa disk och tid.

Jag brukar krydda. Väljer mellan ingefära, kardemumma, nejlika (i små mängder), vanilj och kanel. Ibland kombinerar jag dem.

...

Bookmark and Share

Höstmiddag korma-edition

Morgonbild, eller om natten kvittar bjudningsresterna.

Morgonbild, eller: om natten stör knappast bjudningsresterna.

Heldags komma och gå-regn + ett antal middagsgäster + inte all tid i världen –> gryta

Korma. Det var det jag lagade. Det gör man så här:

...

Receptet hämtar jag från Kärlek, oliver och timjan (Anna Bergenström & Fanny Bergenström) och eftersom grytan egentligen görs på lamm, skriver jag det här (mina avvikelser tar vi sen).

Korma med yoghurt och mandel (5–6 portioner)

1 kg lammstek utan ben, i stora bitar

3 cm ingefära (Riv!)

2 medelstora gula lökar (Hacka!)

4 stora vitlöksklyftor (Hacka!)

2 msk olja (Värm!)

Stöt i mortel:

2 msk korianderfrö

8 gröna kardemummor

10 svartpepparkorn

3 små röda torkade, starka chilifrukter (Hoppa över om du inte gillar det starka)

Blanda med:

1 tsk mald kanel

1 tsk torkad mynta

Fräs detta allteftersom i följande ordning: gul lök, vitlök, ingefära, kryddor, kött. Häll på –>

4 dl vatten

Låt koka i någon timme eller tills köttet är mört. Kolla så att det inte kokar torrt.

Sen: 

2 dl matlagningsyoghurt blandar du i och låter puttra några minuter.

1/2 kuvert (1/4 g) saffran OCH

1 1/2 tsk salt mortlar du ihop. Rör ner.

Tillsätt

50 g mald mandel OCH

1 dl matlagningsgrädde

Sen är det färdigt.

Servera med:

3–4 msk färsk koriander

lime i klyftor

Sitter jag och äter och pratar så fotograferar jag inte, vi får nöja oss med bild på resterna.

Sitter jag och äter och pratar så fotograferar jag inte, vi får nöja oss med bilder på resterna.

Avvikelser: 

Jag brukar använda kikärtor och inte lamm, det funkar väldigt bra och de tål att koka länge. Har jag färsk chili hemma tar jag det istället. Har jag bara mald koriander hemma tar jag det, och gissar ungefärlig motsvarande mängd. Någon gång har jag inte haft grädde, det funkar ändå. Och mandelmjöl är så mycket enklare att använda än att mala mandel själv. Oftast har jag citron liggande, så jag tar det istället för lime. Och så stoppar jag ner kardemummor i risgrytan (för ris är ju gott till). Apropå ris – jag har sagt det förut, men påminner igen: Om du alltid får mycket ris över, så sluta koka så mycket ris. Ur ekologisk synpunkt är det väldigt krävande att odla, och det fraktas långa sträckor.

...

Bookmark and Share

Hokkaido

...

Den är inte alltid så lätt att hitta, betydligt vanligare är butternut och den där vanliga stora. Men det är just hokkaido, eller vintersquash, som är min pumpafavorit.

Soppa. Det är vad jag mest använder den till.

Hokkaido, gul lök, vatten. Ej i bild: kanel, curry, buljong, grädde.

Hokkaido, gul lök, vatten. Ej i bild: kanel, curry, buljong, grädde.

Löken, den hackas. Och den fräses mjuk.

Pumpan, den skalas. Kärnorna, de tas ur.

Skär.

...

Krydda den nu svettiga löken med en liten pust kanel, en liten pust gul curry. Fräs lite till. Lägg i pumpan. Häll på grönsaksbuljong (i den mängd så att bitarna täcks). Koka mjukt. Smaka av med grädde, eller mjölk, och salt. Mosa med en potatismosstomp.

DSCF3169

Jag gillar att äta den nästan som puré. Gillas det inte går det lätt att åtgärda genom att helt enkelt ha i mer vätska.

Bookmark and Share

Klipp ut och spara till senare

...

Malmöversionen av den första september ville sätta ner foten, det skulle inte råda några tvivel om att det var höstmånad den dagen. Att det sedan har blivit sensommar igen tyder väl bara på en sådan där ånger man kan känna när man varit lite för bestämd och sträng. Hur som helst kände jag mig tvungen att göra höstens första linssoppa – dels som ”hej å välkommen höst”, dels som svaret på ett sug.

Potatis, lök, röda linser, kanel, apelsin, morot (don't mind the kålrabbi – den har inte där att göra). Ej i bild: tomatpuré, spiskummin, buljong, tomatkonserv.

Potatis, lök, röda linser, kanel, apelsin, morot , vatten (don’t mind the kålrabbi – den har inte där att göra). Ej i bild: tomatpuré, spiskummin, buljong, tomatkonserv.

Jag lärde mig att göra den här grytan av en vän på gymnasiet, jag tror hon plockat upp receptet i Göteborgs vegankretsar.

Fräs hackad lök i olja, krydda med spiskummin och kanel och klicka i tomatpuré. Fräs en stund, tills det är snyggt. Lägg i potatisarna (tre kanske?) som du har skalat och tärnat, och sedan morötterna (tre eller fyra cirka) som du slantat. Rör runt. Häll på vatten, tomatkonserv, buljongpulver, och linser (någon dryg dl, kanske två). Koka allt tills framförallt potatisen är mjuk, det tar ett tag faktiskt. Smaka av med pressad apelsin och salt.

Underbar söndagskvällsmat. Eller en torsdag.

Billig också.

Bookmark and Share

Återkoppling – Att göra #Skåpmaten

Kokade körsbärssylt, björnbärssylt med kanelstång och röd vinbärssaft. Körsbären fick jag dels av mina föräldrars träd, dels pallade jag från en ödetomt. Björnbären plockar jag i dikena längsmed de mindre trafikerade vägarna, och vinbären är från min systers trädgård. Jag gör en försockrad karta över socknen.

...

Samlade tre generationer på fyra folk (jag, päron och mormor) och bjöd på sopplunch.

Fänkål, squash, morot, kålrot, haricots verts, vaxbönor, vitkål, tomat, vitlök, spaghetti.

Fänkål, squash, morot, kålrot, haricots verts, vaxbönor, vitkål, tomat, vitlök, spaghetti, purjolök. Ingefärspäron från förra året lade jag i botten av en björnbärspaj.

Bakade en tårta till min födelsedagssyster.

Varje lager gjordes verkligen med kärlek, men jisses vad det går dåligt för mig när jag ska experimenter. Marängen här till exempel, jodu, den skulle bli en botten. Jag fick slita loss den från pappret och smula i någorlunda mönster. Jag skulle säga att sammansättningen är lovande, men jag behöver finslipa lite.

Varje lager gjordes verkligen med kärlek, men jisses vad det går dåligt för mig när jag ska improviserar med kakor. Marängen här till exempel, den skulle bli en botten. Jag fick slita loss den från pappret och smula i någorlunda mönster när den väl gick med på att komma ut från ugnen.Sockerkakan fick för många bär i smeten och blev lite dödbakt, mandelmjölet jag hade i hade jag kunnat låta bli att ha i och grädden smörade sig lite för mycket. Jag skulle säga att smakkombinationerna är lovande, och en tårta är ändå alltid en tårta. Ungefär så.

Syskonbarnen undrade var marängen var. Jag väljer att inte övertolka det.

Utan munstycke blev spritsningen som den blev.

Utan munstycke blev spritsningen som den blev.

Åt ugnsstekt vitkålsklyfta (gör det du också, det är så gott).

Salt och olja. 225° C. En stund, 20 minuter kanske.

Salt och olja. 225° C. En stund, 20 minuter kanske.

Nu kokar jag päronsaft. Har inte tänkt på att det är ett alternativ innan.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top