Baguettesallad

Kokta med tamari, lagerblad och vitlöksklyfta.

Kokta med tamari, lagerblad och vitlöksklyfta.

Jag har alltid gillat majonnäs, så mycket att det nästan är lite beklämmande.

Jag är också barnsligt förtjust i mackor med majonnäsiga sallader – ni vet, tonfisk-, skagen-, västkust- eller äggsallad – och det är inte som att jag har sagt adjö till den sortens slabb, men ibland kan det vara gott att på mackan ha något mer, vad ska jag säga … kontrollerat. Kanske.

Det blev en lins- och äggsallad.

Det andra.

Det andra.

I den hade jag

Belugalinser

cornichons (slantade, kan nog vara gott att tärna men orka?)

lite äpple (rött) (tärnat)

citronskal

salladslök

basilika

turkisk yoghurt, dijonsenap, lite lite olivolja, citronsaft

salt peppar

...

Örten hade mest med tillgång att göra; jag hade lika gärna kunnat använda dill eller persilja, eller någon annan. Likaså hade jag kunnat byta salladslöken mot gräslök eller skogslök. Och hade jag haft majonnäs hemma hade jag gladeligen skedat i det också.

På mackan ju.

På mackan ju.

Den ena dan åts röran med tärnat kokt ägg ovanpå, den andra dan (när det fanns en slatt över i kylen och jag skulle göra mackor till en picknick) hade jag tärnat kokt ägg i.

Att blanda alltihop vann överlägset.

Bookmark and Share

Kål med kål med kål

...

Precis som att man kan helsteka en rotselleri på 175° C i över en timme (och få ut ett knippe välsmaker) kan du helsteka en kålrot. Ibland kan jag nästan föredra den senare. Rengör knölen noga, smörj den med salt och olja. Och därefter redan nämnda gradantal och tid.

...

Dessa var små, men krävde likväl över en timme i ugnen. 

Nu är vi i tiden som skrapar det sista ur rotfruktsförråden, snart är det konservdags innan primörerna dyker upp.

Med de förutsättningarna blev middagen en kålens trojka, även om jag fuskade mig bort från den renläriga ”efter säsongs-vägen” med blomkål och dito svart.

På tallriken låg den hela kålroten, det gamla vanliga moset på potatis och blomkål och så en sallad på belugalinser och svartkål (dressing på krassekapris, dijon, vitlök, honung, olivolja, krassekryddad vinäger, peppar) samt några mandlar jag rostade när kålroten ändå höll på där inne i ugnen.

...

Mandeln var den där eftersträvansvärda pricken över i:et, och i:et var i sin helhet mycket gott.

Bookmark and Share

Svart lins, svart kål

Belugalinser, vitlök, lagerblad; svartkål, vitlö. Ej i bild: Tamari; mandelmjöl, olivolja, peppar; pasta; parmesan.

Belugalinser, vitlök, lagerblad; svartkål, vitlök. Ej i bild: tamari; mandelmjöl, olivolja, peppar; pasta; parmesan.

Jag tror att alla liksom jag har vissa patentlösningar vad gäller mat. En av mina är pasta, belugalinser, mandel och nåt grönt blad – saker jag nästan alltid har hemma. Nu senast hände det med svartkål – vars gräsighet är så god tillsammans med de breda penseldragen hos mandeln och pastan och med saltet i (mina) belugalinser och parmesanen.

...

Jag kokar alltid belugalinser i tamari (soja om den förra tagit slut) och tillsammans med lagerblad, oftast även med en vitlöksklyfta. Det gör väldigt mycket för smaken, vilket i förlängningen betyder att du inte alltid behöver göra så mycket mera. Måtten är ungefär 1 dl linser, 3 dl vatten, 1 msk tamari, ett lagerblad, en vitlöksklyfta. Förstås kan du tillföra sådant som en timjankvist eller rosmarin eller vad vet jag, men grunden finns i trojkan ovan.

...

Till mina linser åt jag häromsistens svartkål, som sagt, med mandelmjöl och vitlök. Jag började med att rosta mandelmjölet i torr panna. Tömde det på en tallrik, sen fräste jag kålen i vitlök och olja.

Det hela gick på de 20 minuter det tar att koka linserna. Börja med dem. Fixa sen pastavattnet. Gör sen kålen.

Eftersom jag har rätt mycket salt i vattnet (på grund av Nigella Lawsons formulering ”salt som Medelhavet”) och linserna och osten är så salta behöver inte kålen ytterligare.

...

Blanda allt. 

En gång såg jag ett Camilla Plum-program om baljväxter. Hon hävdade då att baljväxter alltid bör förtäras nykokta. Jag vet inte jag, det beror väl på vad man gör med dem? Det blev många  linser senast, så med resterna gjorde jag det jag brukar göra: knaperstekte dem. Jag har inte testat att göra det med nykokta, och vet inte om det blir miljoner gånger bättre. Jag är dock nöjd med dem som det är, så knapriga att det nästan smattrar mot tallriken när jag lägger upp.

 

Bookmark and Share

Lunch på det som finns innan det orkas till affären

...

I vanlig ordning måste jag repa mod innan jag beger mig. Så, hungrig som jag var fick jag laga på det som fanns. Och det handlade bland annat om pasta, vitlök, smör, mandel och belugalinser. Just de ingredienserna är väl i princip garanti för god mat, men till dagens lade jag även till kirskål som jag har och blir över av. Och angående den: jag har lärt mig att man bör förvälla den, men nu hör jag tips om att man kan göra pesto på den och ha den i smoothies – men jag är skeptisk. Om jag bara kunde minnas varför förvällningen var så viktig. Alternativt orka kolla upp det på riktigt.

...

Som sagt: det är svårt att misslyckas med grundingredienserna jag hade, men jag måste säga att de passade otroligt bra med kirskålens lite vilda, kanske-barrträdsliknande-men-ändå-trädgårdstämjd smak. Det blev en praktlunch.

...

 

Bookmark and Share

 
Back to top