Bokhyllan

Vågrätt och lodrätt.

Vågrätt och lodrätt.

Under loppet av fem dagar har jag storstädat – jag måste dela upp det i små portioner annars skulle jag tro att hela mitt liv gick ut på att städa och på det skulle galenskapen komma som ett brev på posten – och bokhyllan var början för det är roligaste momentet.

Lodrätt och vågrätt på kortsida.

Lodrätt och vågrätt på kortsida.

Jag brukar roa alternativt lugna mig själv med att sortera om min bokhylla då och då, och vill helst göra det efter ett nytt system varje gång. Jag har, hittills, gått efter genre (objektiv), författarens ursprungsland (med världsdel som överkategori), genre (subjektiv), bokens produktionsår (med syfte att fånga formgivning med årtionde som överkategori) färgsorterat men med en (upphovsmässig) uppdelning mellan män och kvinnor.

Allt detta gör jag för att jag helst vill återupptäcka böckerna varje gång, och det bästa är när sorteringen gör att mönster framträder. Ibland är de helt förutsebara – som att böcker ställda bredvid varandra efter tryckår tydligt vittnar om formgivningstrender – och ibland förväntat nedslående, som att en geografisk indelning ger en tung anglosaxisk övervikt medan andra världsdelar förvisso finns representerade, men knappt. När jag delade upp böckerna efter författarens kön, och sedan efter färg så sa den sorteringen inte särskilt mycket alls om färg kopplat till kön (jag tror att urvalet korrumperar eventuella slutsatser) men berättade däremot att jag typiskt nog har mer författarmän i hyllan än -kvinnor. Den objektiva genreuppdelning var ganska trist och inte ens särskilt lättorienterad; den subjektiva fin men jag lessnade ganska snabbt (där var ”bild”-böcker den vackraste (bild i vid bemärkelse)).

Den här gången har jag sorterat efter grad av angelägenhet. Längst upp, och svårast att nå, står dels böcker jag behåller främst av sentimentala skäl (där dominerar portugisiska lexikon och kristna böcker jag fick av min barndoms tantbästis), dels böcker jag har läst och nog aldrig kommer läsa om eller inte är särskilt benägen att bläddra i alternativt låna ut. Därefter kommer böcker jag inte har läst men nog inte heller kommer läsa i första taget. Som ett logiskt brott kommer sedan hyllan som rymmer böcker jag har läst och tycker mycket om, för att följas av dem jag inte läst men är nyfiken på.

När jag flyttade in i lägenheten jag bor i nu ville jag rota mig djupt efter att ha känt mig hemlös ett tag (jag var förstås inte det i praktiken, jag är medveten om privilegierade position) och liksom bygga min hemborg i solida material. Då lovade jag mig själv att behålla alla böcker, att låta hyllan bli som en passiv dagboksföring där varje bok fick sin självbiografiska (min biografi) betydelse och placeras som ett armeringsjärn för mig i världen.

Men nu, och skulle jag flytta, skulle det förstås vara lätt att helt enkelt tömma två av hyllorna (”läst färdigt” och ”inte så sugen”) i banankartonger och kånka iväg till välgörenheten.

Bookmark and Share

Mitt köksbord

Vecka 30

Vecka 30

Ovan finns blommor som legat avknipsade på marken i rabatten och som jag snappat åt mig på väg hem i morgonen, nedan sådana jag egenmäktigt får knipsa av.

Ovan de två jubilarerna Jansson och Shakespeare (Pappan och havet i parallell med Stormen = en god idé? Båda blir förstagångsläsning för mig), nedan en sönderfallande smartphone.

Ovan en nektarin från Konsum, nedan vinbär från min syster.

Ovan korkskruv, nedan kaffe.

På båda salt.

Vecka 31

Vecka 31

Bookmark and Share

Koppar mot tegel

Litet tak och smalt långt fönster i Köpenhamn

Litet tak och smalt långt fönster i Köpenhamn. Glöm inte stupröret som slickar sig nerför taket. Och så dörren, den vill man ju inte annat än bo bakom och vara lång och smal och bara äta polkagrisstänger och morötter.

En av mina käraste fritidssysselsättningar är att titta på hus. Ofta sker det spontant, när jag ändå håller på med annat (åker bil, promenerar, turistar) och det finns så oändligt mycket att titta på och jag kan se om hus (till exempel där jag bor) nästan hur många gånger som helst.

Avbrott

Åh, denna enformiga cylinder som bara pågår! Nog måste vi kunna få in ett pynt nånstans. Eller: nyttta å nöje.

Ovan ser vi två av de fasadinslag jag fastnade för i Köpenhamn, nedan klockspelet på Heliga korsets kyrka i Kalmar.

Storlekssorterade

Storlekssorterade

När jag stod och beundrade denna samling klockor började de plötsligt slå och jag hoppade upp i luften som om jag vore ett troll (alla vet ju att de är kyrkklockklangsintoleranta) och sen, efter någon form av klockslagsringning, spelade de flott en melodi. Jag tyckte jag hade tur som stod där just då.

Några svänger i detta nu som fångades

Några svänger i detta nu som fångades.

Som del av Sortera.

Ungefär vid den här tiden förra året spanade jag på byggdetaljer också, se HÄR, HÄR , HÄR och HÄR.

 

Bookmark and Share

Träkonstruktioner

Landgång

Landgång

Jag var på DAC och såg deras utställning om japanska arkitektbyrån Bow-Wow. Det var underbart att ta del av arkitekturtankar och -praktik som vill vända på och bryta igenom osynliga murar och adderar tedrickarutrymmen vi tror vi inte behöver och till exempel knuffar på ett tak så att det på ena gaveln bildas en omgärdad terass och på andra ett skuggat vardagsrum eller klyver en huskropp som en apelsin så att ett ickeklaustrofobiskt atrium bildas. Det ni. Hur coolt som helst.

En läskupa

En läskupa

Men. Det hade varit lika underbart att läsa om detta i en bra gjord bok (med både ritningar och foton). Utställningen i sig var inte så mycket mer än som en stor bok där sidorna (några få) lösgjorts från varandra, dragits upp i skala och placerats ut i ett rum där en massa barn dessutom väsnades med ständigt sammanfallande byggklossar. Ett litet plus var dock modellen över byråns kontor tillika grundarnas hem (hybrid) – dess fasad var klädd med sandpapper, precis som the real thing. Och det hade jag nog inte kopplat om jag inte sett modellen. Och ett plus till för vykorten man som besökare fick, vars motiv var de olika husen.

Du behöver inte åka till Köpenhamn, men Bow-Wow är något att läsa och titta in sig på.

Trädäck

Trädäck.

Den träkonstruktion jag sen rörde mig fram och tillbaka på, intog mina måltider på, dansade på är knappast en smal gång, och den löper inte genom några trädkronor som bilden på bilden ur boken ovan ovan.

Det trädäcket är snarare brett och löper runt ett hus. Men fotografen som tagit bilden ovan brukar kärleksfullt kalla just huset för Zen-huset. Och där möts väl han och Bow-Wow i det traditionellt japanska.

Till Ölandshusets försvar har det så hisnande mycket ängsmark runtom sig att det nog var svårt för altanen att inte bli väl tilltagen.

Se även Sortera, Vatten och Sällskap.

Bookmark and Share

Sällskap

Lodrät sortering

Lodrät sortering i Köpenhamn.

Hur mycket jag än älskar att vara ensam – flera gånger i veckan, året om, natt som dag – så har jag aldrig varit typen som åker på utflykter eller semester ensam. Det hade på sin höjd varit uthärdligt.

Ben i väderkvarn.

Delvis lodrät sortering i en väderkvarn på Öland.

Men i sällskap med andras tankar och ögon överskrider vi.

Sortera detta under: Sortera tillsammans med Vatten.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top