Så här ligger det till

Pölen, jag och hunden.

Pölen, jag och hunden.

Nu har jag varit i huset i över en vecka.

På den tiden har jag hunnit ärva två svartvinbärsbuskar som jag har varit lovad i två år, plockat det sista ärbara ur ett rivningshus som min pappa kommit över och återerövrat rabatt från gräsmattan.

Under tiden har jag tänkt på ogräs, på alla fröer jag petat i jorden under olika säsonger utan att det resulterat i nåt alls men att pioner och rabarber klarade höstflytten, på att jag i sommar ska återaktivera utedasset på nåt vis för en dag, på räta och aviga maskor, på nationalism, på landsbygden, på violers ätbarhet, på det sociala skrattet och hur det låter hos barn, på det spontana skrattet och hur det syns hos barn.

Den senaste tiden har jag vid tre olika tillfällen hört ”det här var det godaste jag ätit på länge” om mat jag har lagat, senast var det jag själv som sa det. Det gör mig otroligt glad. (Detta gällde, i tur och ordning: en ägg- och linssallad på hembakt bröd, en paj där halva fyllningen var nässlor och andra halvan karl-johansvamp, paketbakad torsk med fänkål, citron, timjan och skogslök med kirskålspesto. Jag får återkomma med ägg- och linssalladen.)

Kirskålspesto

Plocka späd kirskål, ett ordinärt durkslag fullt

Skölj den noga ta bort stjälkarna

Plocka tre skogslök, skölj

Hacka detta, eller mixa för guds skull om du har en mixer vilket jag inte hade

Blanda med rostat mandelmjöl (två tre matskedar), olja (tre skvätt), en skvätt citron, svartpeppar, någon matsked ost (jag hade bara cheddar, parmesan är antagligen godare).

Servera till pasta, bröd, fisk (som jag gjorde) eller annat.

Bookmark and Share

Denna afton är gjord av jul

Jag är inte så kristen på ytan (men kan inte avsvära mig påverkan) men jag tror starkt på att göra ödmjukt böjda huvuden av snäckskal, nu när jag har sett det med egna ögon.

Jag är inte så kristen på ytan (men kan inte avsvära mig påverkan) men jag tror starkt på att göra ödmjukt böjda huvuden av snäckskal, nu när jag har sett det med egna ögon.

I morse ringde min pappa och väckte mig, han ville höra ifall jag satt vid en brasa och beundrade min julgran. Inte anade jag att min julnippra ärvdes på fädernet.

Ljus i lager.

Ljus i lager.

Nu var det inte så. Jag låg i stället i sängen och kände mig förkyld. Det blir lätt så med kroppen när den slappnar av, då släpper den fram allt möjligt bråte som den tycker man har tid för.

Jag är en sån som inte orkar gömma sladdar, men jag är också en sån som egentligen tycker det är finare om man gör det.

Jag är en sån som inte orkar gömma sladdar, men jag är också en sån som egentligen tycker det är finare om man gör det. Jag är också en sån som gillar små fåniga djur.

I lördags packade jag ihop mig själv, och en salig blandning av julklappar, skor, manuskript, bokföring, finklänningar, hyacinter, röda ljus och middagsmat, för att åka med killen till huset där jag är nu. Eftersom vi aldrig firar julafton tillsammans – jag har aldrig sett det absolut nödvändiga i det, barnfri som jag är, och han håller med – firade vi den i lördags. Vi kom fram på kvällen och tände brasa och värmde juliga lök- och mandelbollar som vi åt med en sallad på rödkål och fänkål, och så la jag en duk på bordet och så lyssnade vi på julmusik (jag dj:ade solo) och öppnade paket. Vi dansade en halv låt med tomtebloss i händerna.

Blanda 2 dl mandelmjöl, 2 dl riven ost, 1 dl ströbröd, 1 dl riven gul lök, 1 ägg, 1 tsk mortlad kryddpeppar, 2 krm malen vitpeppar, 1/2 tsk salt. Stek i bollar.

Blanda 2 dl mandelmjöl, 2 dl riven ost, 1 dl ströbröd, 1 dl riven gul lök, 1 ägg, 1 tsk mortlad kryddpeppar, 2 krm malen vitpeppar, 1/2 tsk salt. Stek i bollar. Urgoda att äta på macka till frukost.

Sakta lugnade vi oss och blev glada och trötta.

Perfekt packa med sig-mat.

Perfekt packa med sig-mat.

Sedan dess har jag storstädat – främst för att jag ville putsa luckorna i braskaminen så jag såg elden i all dess eldighet – och burit in en julgran. Det är min första storgran någonsin, och eftersom alla mina vackra pumlor finns i Malmö fick jag göra en kreativ kraftansamling. Det mesta inhandlades på favoritloppisen (som jag inte avslöjar namnet på, en del saker vill en ha för sig själv). Mina två snilledrag – utöver att handla fot och ljus och pynt second hand (fatta att jag hittade kulor i glas med metallfattning för en spottstyver och att hela rasket gick på 30 kr) – var att sätta sytråd i några gamla torkade blommor jag hade liggandes, plus att slakta två ljusmanschetter och sätta dess blommor på ståltråd.

Sen hade vi en fin stund, jag å trädet.

Återbruk.

Återbruk.

Håller nog inte för sommarförvaring, men vackra i år.

Håller nog inte för sommarförvaring, men vackra i år.

Igår hälsade jag på min bror och hans familj, vi åt köpepizza och pratade om livet både när det är och när det inte är så fint och om deras kommande utbyggnad. När jag passerade kyrkogården på väg hem slog ett doftstråk av janssons frestelse till och det tycktes mig som en smått pervers kombination, men ändå lämplig.

Ålderstecken, men vad gör väl det?

Ålderstecken, men vad gör väl det.

Nu ska jag ta en avmagringspromenad – om jag inte lyckas förhandla bort det med mig själv och äter nötter i stället – och åtminstone bära in tre vedlass. Jag ska ge en julblomma till mina grannar här, en tradition som de började med men som jag gillar att hålla liv i eftersom handlingen så konkret säger ”här bor vi och är trevliga mot varandra”.

Sen ska jag gå på julkalas i min sidenmorgonrock, ty ett bättre plagg för en julaftonskväll kan jag inte komma på.

God jul.

Trädet.

Trädet.

Att lyssna på

Om vår attityd till julen och hemmet, jag uppskattade särskilt det om att vi håller julen som både superartificiell och superautentisk. Filosofiska rummet – Hem

Julen främmandegjord via den lyckligt ovetande, vinterdvalande muminfamiljen som plötsligt vaknar en december: Granen

Om pengarna som fan alltid är närvarande. Tendens.

En otroligt bra jullåt om tre små tomtar med mossbelupna kängor: Tre små tomtar

Vackrare än så har han väl aldrig varit?: The Little Drummer Boy/Peace on Earth

Ingen gör White Christmas lika bra som Otis.

Bookmark and Share

Huset

Huset

Huset

Häromdagen fick jag veta att en bekant ska köpa ett kök för nästan så mycket pengar som jag köpte mitt kompletta, ej-i-behov-av-renovering-hus för. Tänk att jag på något plan var medveten om de här värdeglappen, men jag kände det först nu. Jag vet hur köket ser ut, det är jättejättesnyggt, men jag häpnar likväl.

I månadsskiftet har jag haft mitt hus i fyra år, nästa år ska jag fira jubileum. Kanske måste det bli en minifestival och mattemat blir rätter som går att forma som hus. Smårgåstårta, aladåber och hårdostar. Jag kommer designa en flagga för tillfället och hyra ett band. Min kille ställer ut ett lusthus i papier-maché. Hundar är också välkomna. På natten grillar vi sojakorv och dansar på altanen. Fyrverkeri måste vi ha, och jag kommer tvinga grannarna att hyra ut sin pool.

Det fanns en period när jag alltid blev bättre av att komma till huset, och det laddade de där fyra ytterväggarna med outplånlig energi som jag fortfarande drar nytta av.

Trädgården och jag har tillsammans ritat karta över mitt tålamod och vi börjar nu röra oss bortom utgångsläget.

När jag sitter på övervåningen och jobbar tycker jag om att ha radion på där nere för att då hör jag hur mycket utrymme jag har.

När jag träffade min kille frågade han vad huset hette. Huset, sa jag.

Köksfönstersgaveln.

Köksfönstersgaveln.

Bookmark and Share

Månaden som inte räckte

Vägen bakom huset, genom fönstret.

Vägen bakom huset, genom fönstret.

Det fanns att läsa i min kalender, jag sa det till alla och envar och jag mejlade ut det: september är en hektisk månad.

Och nu är den slut utan att jag hann.

Radion vid bordet, strax bredvid fönstret.

Radion vid bordet, strax bredvid fönstret.

Så nu går jag upp tidigt med hjälp av väckarklocka på nedervåningen, gör det uthärdligt med hjälp av vedspisen, lyckas tyvärr hamna med frukosten mitt för P1:s förnumstiga Tankar för dagen (vars signaturmelodi verkligen makes me want to smoke crack, som om innehållet inte var nog) och serverar min magkatarr svartkattsvart kaffe.

Uthärdarn.

Uthärdarn.

Magen får också gröt och färska hallon, och jag vet egentligen att det finns ett slut (på det) och att det inte är särskilt viktigt att tvätta håret.

Men oktober är en hektisk månad.

Bookmark and Share

Bordet där ute

Hånleende.

Hånleende.

Så här har vi haft det några år nu. Det här bordet har stått på sin raggliga fylleben och hånflinat åt mig och sluddrigt tjoat till alla som orkat lyssna: ”Det är jag som är trädgårdsbord här!”

Att sitta och äta vid det har varit mer en sak man gör för att vara lustig än en njutning. Men det var innan det. Innan detta.

För en kung.

För en kung.

En ärta på snedden

För en ärta på snedden

Fyra sidor, tre stolar

Fyra sidor, tre stolar

Min älskade kille köpte en stomme till ett bord hos en antikis, ritade upp en diagonal skiv-konstruktion, bad sin skicklige far att snickra detta och valde slutligen färgpalett efter omgivning och stoluppsättning.

Detta bord gör mig så otroligt glad.

Idag ska jag klippa gräset så att snyggtinget får något mer ståndsmässigt att stå på.

Smäckra gröna ben.

Smäckra gröna ben.

Stolarna kommer för övrigt från min farbrors dåtida Löttorps konditori, jag tror det vara hans första uppsättning utemöbler. (När jag målade benen hittade jag en i flätningen inkilad dragkapsyl.)

Bookmark and Share

Mönsterfest

Stilmatchning

Stilmatchning

Ett av de sanna treatsen med att besöka Olssonska är textilierna och mönstren, utan vidare ceremoni delar jag med mig av en del av det som föll mig i smaken.

Stolsdyna och matta

Stolsdyna och matta. När det gäller att framhäva disharmoniska mönster är randen ett utmärkt val. 

Kudde

Kudde

Också kudde

Också kudde

Crazy pattern lady

Crazy pattern lady-matchning – min favoritmatchning

Glamour, 1910-tal

Alltså, det här är så sofistikerat i kombination – jag ser nästan en cocktailklänning här någonstans.

Tapeten!

Tapeter har en tendens att göra mig lite nervös, men den här är magnifik. Det är något med just dessa röda och vitgråa nyanser, samt mönstret. Rummet de pryder är det mittersta av tre som ligger i fil, som en röd kärna. 

Spets

Spets, de tre första från vänster är mina favoriter. Särskilt den tredje.

Rött ska med rött framhävas

Rött skall med rött framhävas

Matcha lampa med gardin, mer lyckat än jag någonsin trott

Matcha lampa med gardin, mer lyckat än jag någonsin kunnat föreställa mig. 

 

Plastmatta på plastmatta

Plastmatta på plastmatta

Bookmark and Share

Du kan besöka ett ställe där en Olsson bott

 

Rött, blått, gult

Rött, blått, gult

Om du befinner dig i sydöstra Småland tycker jag att du ska besöka Olssonska gården (följ länken!).

Självbetjäning

Självbetjäning

Där finns räkmackor och mazariner, anjovismackor och kanelbullar. Du kan välja mellan trädgårdsbord och inomhusservering. Har du ett barn som sitter i barnstol får det barnet sitta i en antik barnstol.

Här vill man sitta

Här ser jag mig själv sitta

Och på övervåningen har entusiasterna som driver caféet inrättat ett museum. Interiören är konstlad på så vis att man flyttat dit alla möbler i modern tid, och varje rum har inretts efter ett avgränsat årtionde. Köket ovan svävar i 50-talet, vilket också är det sista decenniet att porträtteras (första är 1910-talet).

Ordnat

Ordnat + post it-lapp

Fikat kostar, men titten är gratis. Du måste dock ha med dig personal upp – men det är inget att beklaga eftersom en hel del information kommer på köpet.

En pappersko

En pappersko

Antifilosofin bakom hur jag inreder mina utrymmen är att jag inte vill bo i ett museum (i vid bemärkelse) – men nu börjar jag undra om jag inte faktiskt vill det.

Den möbelidén har gått ur tiden

Den möbelidén har gått ur tiden

Det finns mycket att fundera över, och där ingår hembygdsföreningen i större eller mindre utsträckning. HÄR kan du lyssna till en intressant diskussion om insamlande, urval, den som står för urvalet och varför.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top