Sesam som paus

Uppslag

Uppslag

Någon gång har jag av helt okänd anledning införskaffat alldeles för mycket sesamfrö, vilket har gett mig lite ångest så där som man kan få för att saker ska hinna härskna innan man själv hinner och därför har jag serverat varenda gryta med rostat sesamfrö senaste tiden. Men när jag en kväll låg och läste i Det gröna skafferiet (Karoline Jönsson) kom jag på att jag kunde göra sesammjölk av fröna.

Två lag, och några som simmar emellan.

Två lag, och några som simmar emellan.

Däremellan (mellan blötlägg, mixning och avrinning) har jag jobbat.

Jag gillar att ha sådana passiva projekt i köket som kan pågå när jag jobbar (hemma, nästan alltid jobbar jag hemma). Som något som står och processar parallellt. Det är både ett sällskap och ett ben att kasta åt den inre Luthern.

På karaff.

På karaff.

Jag frös in en del – jag konsumerar mjölk av alla slag långsamt – och smaksatte denna ovan med vanilj, ty vaniljstång har jag en massa av i frysen (som jag ärvde av en sann matlagrare (och -lagare) som flyttrensade).

Imorgon är det jag, sesammjölk och frukostgröt som ses i gryningen.

Bookmark and Share

Fettet

...

Den där trägrisen köpte jag av tillverkaren himself, i Småland. Hans merförsäljning var mer sympatisk än den brukar vara på andra ställen, och gick ut på att: ”Min mamma brukade skära kroppkakefläsk på en sådan när jag var liten.” Under  grisens klöv har skrivit in träslag (al), initialer och år med glödpenna.

Jag gör själv smörgåssmör på rapsolja och rumstempererat smör.

När jag skaffat mina nya gjutjärnspannor på loppis bottenfyllde jag dem först med salt och hettade upp dem. Därefter diskade jag ur dem med diskmedel för att ge mig själv ett kokkärl snarare än en fettpalimpsest. Och slutligen, för att fetta in ytan igen, bottenfyllde jag med rapsolja och hettade upp detta.

När oljan svalnat använde jag den till att olja in min bänkskiva och mina skärbrädor.

Matolja är en bra ”agent” för att få bort envist klister från glasföremål (burkar, flaskor).

Bookmark and Share

Mellan

Intakta.

Intakta.

Om du som jag har nötter kvar att knäcka nu i mellandagarna, och nötterna är valnötter så kan du spara membranen. Dessa kan du sedan krydda brännvin med.

Det tänker jag göra, så jag samlar.

Membran.

Membran.

PS Sallad på svartkål, ingridmarie-äpple, purjolök, saltbankad vitkål och valnötter (vinäger och olja) är tjog-gott DS

Bookmark and Share

Det blir tre, det bli middag lunch kvällsmat

I bild: vintersquash, rotselleri, rödlök. Ej i bild: potatis, morot, salt, olja.

I bild: vintersquash, rotselleri, rödlök. Ej i bild: potatis, morot, salt, olja.

Mitt kylskåp sa Hej, hallå, här har jag en massa rotfrukter, ett par ägg och en skvätt yoghurt som borde ätas upp.

Jag sa Okej, jag hör vad du säger, och så lagade jag helt vanliga ugnsrostade grönsaker med en yoghurtsås (yoghurt, majonnäs, vitlök, citronskal, salt, peppar). Men grejen var att jag gjorde alldeles alldeles för mycket, med mening.

Färg.

Bitarna av pumpa ska vara större än potatisen, för den senare har längre tillagningstid. Morot får gärna vara rätt yxiga de med, för det är trevligt med en fast kärna.

Sen åt jag det jag behövde och sparade resten till dagen efter då jag mixade det rostade tillsammans med några blad grönkål, sen blandade jag i sesamfrön, ägg, och så lite havregryn som någon slags armering. Av detta gjorde jag biffar som jag vände i panko (helt umbärligt egentligen, jag ville mest göra mig av med pankon innan den blev för gammal).

Tillägg.

Tillägg.

Innan jag panerade stekte jag en provbiff, jag gillar nämligen att återknyta till min barndoms miniköttfärsbiffar, plus att jag inte gillar att provsmaka smet.

Innan jag panerade stekte jag en provbiff, jag gillar nämligen att återknyta till min barndoms miniköttfärsbiffar, såna som mamma brukade låta mig smaka på ett tefat. Plus att jag inte gillar att provsmaka olagad smet.

...

Jag hade gjort ganska mycket yoghurtsås också, och den passade förstås väldigt bra till biffarna också. Det syrliga, majonnäsiga och vitlökiga stämmer fint med det söta i rötfrukterna och pumpan.

Till sist, den tredje dagen, åt jag biffarna som blev över kalla på knäckemacka, till kvällsmat.

 

Bookmark and Share

Bröd för lördagar

I bild: äpple, morot. Ej i bild: Vtemjöl, rågmjöl, solroskärnor, jäst, vatten,

I bild: äpple, morot. Ej i bild: Vetemjöl, rågmjöl, solroskärnor, jäst, vatten, salt, siktat dinkelmjöl, linfrö, rapsolja.DSCF8543

På lördagar kan man till exempel baka brödbullar. Man kan till exempel baka såna från nittiotalet, då folk baaaaraaaaa ville ha morötter i allt.

Textat för arton år sedan.

Textat för arton år sedan.

Det här receptet fick jag av en vän när jag gick på gymnasiet, så det är inte bara att jag gillar brödbullarna som jag bakar dem, jag gillar även att tänka på att jag fått receptet av henne. Och utöver allt detta så gillar jag brödbullar för då slipper jag bli tvingad av en hel limpa och kan i stället välja hur stor mängd jag vill ta upp ur frysen.

Klyftad.

Klyftad.

Saken var dessutom den att jag gjorde en skafferiinventering för ett tag sen, och då märkte jag att det var en del grejer jag behövde ta vara på innan de blev för gamla. Och mycket av det var sådant som kan stoppas i bröd. Så det grahamsmjöl som anges i receptet här ovan struntade jag i och använde i stället rågmjöl och siktat dinkelmjöl. Och massvis med solroskärnor hade jag, så det fick ersätta hasselnötterna. Och linfröna, det var lika bra att ta slut på dem också.

Skuren deg.

Skuren deg.

Jag är ganska bekväm, eller snarare: jag söker genvägar. De här bullarna lär ska rullas, men jag nöjer mig med att göra en lång degkorv och skära den i bitar med degskrapan. Då gör det heller inte så mycket om degen är kletig (vilket är bra, för mycket mjöl ger ökentorrt bröd) och alltihop går snabbare.

Bör skrapas med skrapan.

Glasburken lär man sig använda om man någon gång råkat ut för mjölbaggar: den isolerar åtminstone kräken.

Jag jäste degen i sin helhet i nån knapp timme (man ser att den är klar genom att trycka lätt med ett finger, reser sig håligheten snabbt igen så är den färdigjäst), och bullarna jäste jag kanske i en 20 minuter (första plåten). Jag penslade dem med vatten.

Färdiga.

Färdiga.

Bookmark and Share

Ris & tomat

Tomatsoppa med ris

I bild: fänkål, röd paprika, gul lök, stjälkselleri, vitlök. Ej i bild: tomatkonserv, torkad chili, tomatpuré, buljong, basmatiris, vatten, paprikapulver, socker.

En av mina favoriträtter har länge varit tomatsoppa med ris, vilket är en rätt som tidigt även övertygade de mest köttinbitna i min släkt.

I Portugal äter man ofta tomatris som tillbehör till fisk eller kött. Den här rätten kan bli ett tomatris, om man inte späder så hemskandes mycket. Och då tillför man även kidneybönor (en del portugiser menar att det nationella köket är så rustikt för att det har varit ett sjöfararfolk, jagvetintejag … kanske).

Det röda.

Det röda.

Jag är ju inte så bra på att ange mängd, men jag har annat att ge, typ metoder. Som röd paprika: ska jag ha det i grytor och såser fräser jag alltid den först, på superhög värme. På så vis smakar den rostad och söt. Därefter fräser jag tomatpurén, även den på hög värme, för att den ska bli rundare i smaken. Båda de grejerna har jag lärt mig av att läsa Lisa Förare Winbladh. Därefter lägger jag i chilin. Och så får det fräsa ihop en stund i oljan.

Det gröna.

Det gröna.

När det röda bearbetats lagom sänker jag värmen ganska rejält (på 12 steg, till 4:an kanske) och sen lägger jag i finhackad fänkål, selleri, vitlök och gullök. I en idealisk värld får det fräsa länge, intill genomskinlig mjukhet.

Därefter tillför jag basmatiris – inte portionsmycket per person, då blir det för stabbigt – och vänder ihop det med grönsakerna.

Så slår jag på tomatkonserv efter tillgång och behag och så i med buljong, vatten och paprikapulver. Lite socker är nog på sin plats också.

Låt allt koka i en tjugo minuter ungefär och du får en mustig soppa vars tomatudd mildrats av stärkelsen i riset (precis som den här hjältesoppan).

Nästanslickad skål.

Nästanslickad skål.

Just nu kan jag äta den här soppan en gång i veckan minst.

Bookmark and Share

Parkeringstips

P-skiva på papper

P-skiva på papper

Om du vill parkera på en parkeringsplats som kräver p-skiva, men saknar en sådan och det regnar ute och du vill inte springa runt och leta efter en ny så kan du alltid rita en själv.

Det här husmorstipset hade jag aldrig kommit på själv, det var det några med mer frifräsiga hjärnor än min som gjorde. Det funkade för oss.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top