Virkat

De tre färgerna.

De tre färgerna.

Jag virkade en filt som present till en vän. När jag började tänkte jag åh-vad-jag-ska-virka-filtar-i-massor-till-alla-mina-vänner!

Olika och ganska lika.

Olika och ganska lika.

Nu är jag klar och tänker inte så längre.

Det var kul, och även om det repetitiva var lugnande och själva poängen så var det just repetitivt.

...

Nu tänker jag nog lära mig sticka strumpor. Det är inte samma sak som att virka, det vet jag. Men strumpor är otroligt användbara.

PS Garn köpte jag i butiken som egentligen mest säljer symaskiner och sygrejer på Föreningsgatan i Malmö. De är jättebra och trevliga där. Återkommer när jag har ett butiksnamn. DS

Bookmark and Share

Present

Våningar.

Våningar.

Ett barn jag känner har fyllt år.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ge henne, och det är en osäkerhet som ofta drabbar mig med barn för jag känner mig osäker på vad som ingår i deras världar. Och antagligen är jag rädd för att få se deras ohöljda besvikelse, det måste jag medge.

Men så gick jag på vad jag hade velat ha-linjen med motivationen att något av min entusiasm överförs säkert.

Så jag tog ett mini-syskrin jag köpte någon gång på loppis, för att jag hittade det och det inte var alltför dyrt – allt enligt typisk samlarlogik.

Och sen fyllde jag det med grejs.

...

Jag vet att hon gillar lila bäst, därav den lila ormen, det lila paljettbandet, i en liten paket ligger även lila nagellack.

Jag vet att hon är väldigt förtjust i pengar just nu, om hon hittar sådana som ligger och ”skräpar” har hon en tendens att plocka på sig dem som den naturligaste sak i världen, därav guldtiorna plus några chokladpengar. (Mycket riktigt: hon utropade ”Jag gillar ju pengar!” när hon hittade dem.)

...

Den där med Hello Kitty på är ett läppglans som är godis. Hon var lite misstänksam först, men senaste dagarna har jag sett att läppglanset blev ett sätt att ostört få i sig godis under icke-godisdagar. Föräldrarna märker inget.

Bredvid, och dold, ligger en stor glasdiamant (det är en annan sak jag observerat: en ädelstensförtjusning som yttrat sig i små slipade glasbitar som hon sprungit omkring med under hösten) som enligt leksaksbutiken (bästa i Malmö) ”är väldigt populära”. Den där diamanten har sedan hon fick den varit femtio år, fått en säng, fått en gunga, varit giftig, varit ormens hjärta, varit dödlig, dödat mina glasögon och varit förkyld.

Jag hörde en radiodokumentär om korpar där det framgick att korpar ger varandra små meningslösa saker, som korta oanvändbara pinnar, som en social lek. Och det är väl så det är. Men det är i princip en ganska fin handling, och vad jag än påstod i inledningen (om att jag inte vet vad som kretsar i barns världar) fick jag ju ändå tänka efter och utröna vad just det här barnet gillar för tillfället. Därmed såg jag henne och någonstans kanske hon också kände sig sedd av mig. Förresten, det var inget nytt: jag brukar se henne annars också, och hon ser även mig.

Bookmark and Share

Bordet där ute

Hånleende.

Hånleende.

Så här har vi haft det några år nu. Det här bordet har stått på sin raggliga fylleben och hånflinat åt mig och sluddrigt tjoat till alla som orkat lyssna: ”Det är jag som är trädgårdsbord här!”

Att sitta och äta vid det har varit mer en sak man gör för att vara lustig än en njutning. Men det var innan det. Innan detta.

För en kung.

För en kung.

En ärta på snedden

För en ärta på snedden

Fyra sidor, tre stolar

Fyra sidor, tre stolar

Min älskade kille köpte en stomme till ett bord hos en antikis, ritade upp en diagonal skiv-konstruktion, bad sin skicklige far att snickra detta och valde slutligen färgpalett efter omgivning och stoluppsättning.

Detta bord gör mig så otroligt glad.

Idag ska jag klippa gräset så att snyggtinget får något mer ståndsmässigt att stå på.

Smäckra gröna ben.

Smäckra gröna ben.

Stolarna kommer för övrigt från min farbrors dåtida Löttorps konditori, jag tror det vara hans första uppsättning utemöbler. (När jag målade benen hittade jag en i flätningen inkilad dragkapsyl.)

Bookmark and Share

Lite för lätt efterrätt

...

I födelsedagspresent fick jag en burk hemmagjord passionsfrukts-curd, och utifrån den gjorde jag häromkvällen efterrätt.

Jag vispade ca 1 dl vispgrädde, blandade den med lika del turkisk yoghurt samt tre matskedar (inte msk, utan skedar) curd. När jag lagt upp krämen i glaset virvlade jag i ytterligare en liten sked curd.

Så serverade jag med mandelbiscotti.

Det smakade som ett väloljat moln. Ett väloljat lagomsött moln som man inte kan sluta äta.

Jag hoppas och tror att det går lika bra att använda citroncurd.

Bookmark and Share

Kattmor säljer sina samlingar

På min kvartersloppis, Trollets, skingras just nu en kattsamling.

En del av dem var mer villiga att låta sig fångas än andra, en del var upptagna med annat.

...

Vit katt, blå rosett, ängslig blick.

En kattunge med sin enorma nappflaska: Vad är problemet?

En kattunge, självklart och naturligt gestaltad med sin enorma nappflaska.

 

...

Det finns ett kattlugn som tillverkaren faktiskt lyckats med.

 

...

Den lilla är med på att låta sig fotas, den stora irriterar sig på en lite pinsam fläck i pannan.

Trasiga tassar, något ugglelik.

Trasiga tassar, något ugglelik. I bakgrunden två C3PO, cat version.

Någon har tyckt mycket om den här lilla någon gång.

Någon har tyckt mycket om den här lilla någon gång.Det är därför den kan fortsätta bete sig som den gör.

...

Kollar sina moves.

 

...

Tassarna.

 

...

Bor i en skål, består av snäckor. Något ugglelik.

 

...

Olika som bär. Jag vet inte ens om de vill umgås.

 

...

Allt blev fel. Från blicken via nosen till dunsängen.

 

...

Jag tror en av dem ligger risigt till, oklart om attityd eller storlek vinner.

 

...

Den ena vill leka, den andra är jätteledsen hur man nu kan vara det med de ögonfransarna.

 

...

Jag tror hen är kär i ett av glasen.

 

...

Självgod, får man tro.

 

...

Kan heta Buttercup.

 

...

Har inte hunnit tvätta öronen idag.

 

...

Är, lite förvånande, helt majestätisk.

Två följde med mig hem.

 

Lampa.

Den här vettskrämda blicken ska nu lysa upp i mitt kök. Jag hittade lampan redan förra helgen, men då blev det ingen affär. Kunde inte riktigt tro mina ögon när jag såg att den var kvar en vecka senare.

...

Den här sockerströaren ska min kille få. Han kommer att måla det slitna örat blått igen, det slår jag vad om.

 

Bookmark and Share

Kornettblomman

...

För att kornettblomman ska tränga fram sina orkidéliknande-bara-lite-mer-oborstade blommor måste plantan delas en gång om året, när ljuset börjar komma tillbaka. Handlingen genererar skönhet och generositet: blommor och avknoppningar som blir presenter.

Småkrukorna köpte jag tre för en tia på en loppis – vilket pris va.

 

Bookmark and Share

Min lägenhet gestaltad i pepparkaka

Förra året fick jag en present utan dess like: inte ett pepparkakshus, utan en pepparkakslägenhet.

Lägg märke till den randiga soffan.

Lägg märke till den randiga soffan, och det vita ovanför pizzeriavalvet (som jag är ostolt men tolerant innehavare av) är vita isberg i papper som sitter där i vanliga fall också.

Gardin

Den här veckningen hade jag gärna sett i tillblivelse.

Badrum

”Det finns igen toastol utan en … gran i badrummet?” frågade jag så försynt jag förmådde, men antagligen inte tillräckligt ändå. ”Ingen hade så liten hand!!!” löd det snabba öm-punktssvaret.
En gran är dock en ypperlig ersättning, det vet man om man kommer från skogen.

Graderob

Här hänger kläderna, här står skorna.

Sovrum

Sovrum komplett med trasmatta och diagonalrandiga lakan samt mina ordinarie pölar av smält socker på golvet.

Balkong

Ett par veckor senare kan man konstatera att pepparkaka inte är något klimattåligt byggmaterial, men jag gillar att se in på villervallan – det påminner mig om ett och annat övergivet hus jag besökt. Här ser du även den fina gardinstången.

Bokhylla

Till min stora glädje har jag en krokodil på översta planet i bokhyllan.

Det här var en av de absolut finaste gåvor jag har fått. Om jag känner givarna rätt så hade de exakt så roligt när de gjorde mästerverket som det ser ut. En förmodan som gläder mig.

 

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top