Ingen stor sak

För mycket kopp för den kaffebryggaren.

För mycket kopp för den kaffebryggaren.

Har jag redan någon gång nämnt dockskåpsfluktandet jag sysslade med när jag var liten?

Mjölpaketet är ett suddigum, den öppna spisen har min moster gjort och gett barnet som var jag.

Mjölkpaketet är ett suddigum, den öppna spisen har min moster gjort och gett barnet som var jag.

Det rörde sig om bilder i en jubileumsbok från Kulturen i Lund, och det var dockskåp från välbärgade 1800-talshem.

Åh, vad jag ville vara med det där dockskåpet sprungen ur ett välbärgat 1800-talshem.

Den dockskåpslängtan är en av många starka längtan jag känt, och som sådan har den förstås inte försvunnit helt.

Ska du titta på något i den här bilden så är det ljuset.

Ska du titta på något i den här bilden så är det ljuset.

Så sedan dess har jag en softspot för sådant som rör sig på den lilla skalan men som inte nödvändigtvis står i proportion till varandra. Det kittlar mig mjukt och erbjuder verklighetsflykt.

Det är en miniatyrvärld under uppbyggnad i huset i Småland, och varje gång jag kommer dit har jag nya fynd i packningen och barnen som hälsar på där frågar ”Har du något nytt i dockhuset?” men blir indignerade när de hittar skarpa saker som tigerbalsam och minifällknivar.

Bookmark and Share

Sånt andra säger

Hänger på repen.

Hänger på repen.

Mina arbetsdagar tillbringas till 99,99 % i ensamhet, vilket gör att jag älskar sociala medier på samma sätt som fikapauser i fikarum brukar älskas.

Kaffarn,örter, paradisträd och ärtskott (i vardande).

Kaffarn, örter, paradisträd och ärtskott (i vardande).

Och då, när jag av nödvändighet och lust pausar, då hittar jag en del jag gillar.

Siden & bomull.

Siden & bomull.

Som det här: Kakel med djurmotiv som är så fantastiska att jag bara vill lägga pannan mot dem.

Kan man inte välja mellan gorilla, leopard och katt kan man köpa en HEL DRÖS!

Eller det här: Om jag ska ge mig ut i Sabine Timms bildflöde måste jag ställa en äggklocka. Det gör jag förstås inte, jag skulle antagligen ignorera när den ringde ändå, men ni fattar.

Bomull & dun.

Bomull & dun.

Och i helgen stekte jag chiafröpannkakor enligt ett recept jag hittade på nya favoriten bland receptkällor, Det gröna skafferiet (följ länken i pannkakan i meningen innan).

Om jag skulle omformulera min relation till den där pannkakan så skulle jag nästan få rollen som stalker: jag tänker på den typ hela tiden (jag är liksom helt och nästan lite pinsamt golvad av hur äggen ersätts av fröna, av hur något så relativt nyttigt (med dinkelmjöl i stället för vetemjöl) kan vara så gott (att nyttigt skulle kunna vara godisgott har jag aldrig riktigt trott på)) och jag tjatar på alla möjliga om att de borde steka sig några. Nu tjatar jag på dig också.

Doktor Westerlund går i sticklingstider.

Doktor Westerlund går i sticklingstider.

Till sist: En video. En kvinnokör, en liten flicka, en dirigent (ej i bild) med förmodat teatralt uttryck som speglas in till fulländning av den lilla flickan. 

Jag tänker att det måste vara så spännande att vara det barnet just där.

Bookmark and Share

Sånt jag har

...

Mormor har virkat grytlapparna.

Jag har köpt den stora trådrullen, på bakluckeloppis i Göteborg.

Och handduken saknar hänge men har ett Å broderat, precis som mitt efternamn.

Vildsvinet har jag klippt ut från nåt papper nån gång. För ganska många år sen nu.

Handskylten skaffade jag som ett billigt (och inte så fint) substitut för en liten mässingskylt med en arm på som jag ville köpa på en antikmässa i Köpenhamn, men den var för dyr. Arrangemanget skulle säkert vinna på att inte inkludera två häftstift.

...

Där finns också en kamel och en ren. Och min farmor avtecknad av sin bror, i profil. Och den lilla turkosa är något som en vän till mig en gång pyntade en födelsedagspresent med, vilket jag finner så förtjusande.

Man kan se att det ibland kommer hit en hund, och i påsen på bänken ligger ett bröd.

Solen där ute syns också här inne, och i eftermiddag ska jag gå en promenad.

I övrigt har jag lite för mycket att göra och lite för lite att säga och jag fortsätter längta bortom vintern.

Bookmark and Share

Lördag

...

Senast jag var i Göteborg köpte jag en lampa, second hand. Att ingen lagt korvfingrarna på den innan fattar jag inte.

Det där syskrinet, som står där bredvid, det har jag fått ärva i Göteborg.

Portgång i Göteborg

Portgång i Göteborg

På lördagar kan man vara i Göteborg.

Bookmark and Share

Fettet

...

Den där trägrisen köpte jag av tillverkaren himself, i Småland. Hans merförsäljning var mer sympatisk än den brukar vara på andra ställen, och gick ut på att: ”Min mamma brukade skära kroppkakefläsk på en sådan när jag var liten.” Under  grisens klöv har skrivit in träslag (al), initialer och år med glödpenna.

Jag gör själv smörgåssmör på rapsolja och rumstempererat smör.

När jag skaffat mina nya gjutjärnspannor på loppis bottenfyllde jag dem först med salt och hettade upp dem. Därefter diskade jag ur dem med diskmedel för att ge mig själv ett kokkärl snarare än en fettpalimpsest. Och slutligen, för att fetta in ytan igen, bottenfyllde jag med rapsolja och hettade upp detta.

När oljan svalnat använde jag den till att olja in min bänkskiva och mina skärbrädor.

Matolja är en bra ”agent” för att få bort envist klister från glasföremål (burkar, flaskor).

Bookmark and Share

Loppisnöjet och vardagstingen

På rulle.

På rulle.

Att hänga på loppisar tycker jag är fantastiskt stimulerande – både i det att förhålla sig till föremålen, leka med deras historia, och i det att betrakta de andra människorna som är som jag, som hänger på loppis.

Men eftersom det är köpstopp på glas och porslin (för mig) riktar jag in mig på annat, om jag nödvändigtvis måste handla.

Jag försöker skaffa rätt mycket vanligt stuff på loppis. Som presentpapper. De gånger jag hittar sådant är det oftast väldigt vackra mönster.

Eller stearinljus. De kostar oftast inte så mycket, och det ger en schyst färgkombo. Och nån ska ju elda upp de där dödsbotingen, som sparats så länge av någon att de ibland blivit alldeles flåtiga och dammiga.

Palett.

Palett.

Jag köper alltid pärmar till min bokföring på loppis, de kostar 5 kr och är absolut genomdugliga.

Jag brukar köpa örngott och påslakan, och det gör jag av tre skäl: 1. De är oftast väldigt fina. 2. Sängkläder som slipats en smula är så mycket skönare att sova i. 3. Jag är inte överdrivet giftnojig, men tänk så mycket flamskyddsmedel och annat otäckt jag slipper genom att använda gamla lakan.

Jag köper också kökshanddukar för att de redan brukade är billigare och oftast finare. Jag favorisera monogram som säger något enstavigt men begripligt som SÅ, eller AJ, JO eller HA.

Monogram i sekretär.

Monogram i sekretär.

Jag gjorde en städning av ett skåp och hittade ett tryck som en kompis till mig en gång i tiden gjort. Papperet var rätt illa åtgånget, så jag tänkte inte lägga stora pengar på inramning. Så i helgen när jag var på lopprunda köpte jag en vanlig snäppram. Jag gillar dem tillräckligt mycket – de är så tillbakadragna – och de är alltid lätta att hitta.

Glaset reflekterar ljusen.

Glaset reflekterar ljusen.

Och eftersom jag gärna kommunicerar med folk jag gillar och känner via vykort brukar jag passa på att bläddra igenom det utbudet.

Hästar och hav.

Hästar och hav.

I helgen köpte jag även en vattenkanna till krukväxterna, det har jag letat efter ett tag men har inte haft bråttom. Jag hittade också två superfina gjutjärnspannor så att jag kan slussa ut de jag har i teflon (teflon är okej, men de slits – gjutjärn blir bara bättre ju mer man använder dem).

Terrakottakrukor är en annan grej som funkar finfint att köpa använt, de vinner estetiskt på patina tycker jag.

Bookmark and Share

Denna afton är gjord av jul

Jag är inte så kristen på ytan (men kan inte avsvära mig påverkan) men jag tror starkt på att göra ödmjukt böjda huvuden av snäckskal, nu när jag har sett det med egna ögon.

Jag är inte så kristen på ytan (men kan inte avsvära mig påverkan) men jag tror starkt på att göra ödmjukt böjda huvuden av snäckskal, nu när jag har sett det med egna ögon.

I morse ringde min pappa och väckte mig, han ville höra ifall jag satt vid en brasa och beundrade min julgran. Inte anade jag att min julnippra ärvdes på fädernet.

Ljus i lager.

Ljus i lager.

Nu var det inte så. Jag låg i stället i sängen och kände mig förkyld. Det blir lätt så med kroppen när den slappnar av, då släpper den fram allt möjligt bråte som den tycker man har tid för.

Jag är en sån som inte orkar gömma sladdar, men jag är också en sån som egentligen tycker det är finare om man gör det.

Jag är en sån som inte orkar gömma sladdar, men jag är också en sån som egentligen tycker det är finare om man gör det. Jag är också en sån som gillar små fåniga djur.

I lördags packade jag ihop mig själv, och en salig blandning av julklappar, skor, manuskript, bokföring, finklänningar, hyacinter, röda ljus och middagsmat, för att åka med killen till huset där jag är nu. Eftersom vi aldrig firar julafton tillsammans – jag har aldrig sett det absolut nödvändiga i det, barnfri som jag är, och han håller med – firade vi den i lördags. Vi kom fram på kvällen och tände brasa och värmde juliga lök- och mandelbollar som vi åt med en sallad på rödkål och fänkål, och så la jag en duk på bordet och så lyssnade vi på julmusik (jag dj:ade solo) och öppnade paket. Vi dansade en halv låt med tomtebloss i händerna.

Blanda 2 dl mandelmjöl, 2 dl riven ost, 1 dl ströbröd, 1 dl riven gul lök, 1 ägg, 1 tsk mortlad kryddpeppar, 2 krm malen vitpeppar, 1/2 tsk salt. Stek i bollar.

Blanda 2 dl mandelmjöl, 2 dl riven ost, 1 dl ströbröd, 1 dl riven gul lök, 1 ägg, 1 tsk mortlad kryddpeppar, 2 krm malen vitpeppar, 1/2 tsk salt. Stek i bollar. Urgoda att äta på macka till frukost.

Sakta lugnade vi oss och blev glada och trötta.

Perfekt packa med sig-mat.

Perfekt packa med sig-mat.

Sedan dess har jag storstädat – främst för att jag ville putsa luckorna i braskaminen så jag såg elden i all dess eldighet – och burit in en julgran. Det är min första storgran någonsin, och eftersom alla mina vackra pumlor finns i Malmö fick jag göra en kreativ kraftansamling. Det mesta inhandlades på favoritloppisen (som jag inte avslöjar namnet på, en del saker vill en ha för sig själv). Mina två snilledrag – utöver att handla fot och ljus och pynt second hand (fatta att jag hittade kulor i glas med metallfattning för en spottstyver och att hela rasket gick på 30 kr) – var att sätta sytråd i några gamla torkade blommor jag hade liggandes, plus att slakta två ljusmanschetter och sätta dess blommor på ståltråd.

Sen hade vi en fin stund, jag å trädet.

Återbruk.

Återbruk.

Håller nog inte för sommarförvaring, men vackra i år.

Håller nog inte för sommarförvaring, men vackra i år.

Igår hälsade jag på min bror och hans familj, vi åt köpepizza och pratade om livet både när det är och när det inte är så fint och om deras kommande utbyggnad. När jag passerade kyrkogården på väg hem slog ett doftstråk av janssons frestelse till och det tycktes mig som en smått pervers kombination, men ändå lämplig.

Ålderstecken, men vad gör väl det?

Ålderstecken, men vad gör väl det.

Nu ska jag ta en avmagringspromenad – om jag inte lyckas förhandla bort det med mig själv och äter nötter i stället – och åtminstone bära in tre vedlass. Jag ska ge en julblomma till mina grannar här, en tradition som de började med men som jag gillar att hålla liv i eftersom handlingen så konkret säger ”här bor vi och är trevliga mot varandra”.

Sen ska jag gå på julkalas i min sidenmorgonrock, ty ett bättre plagg för en julaftonskväll kan jag inte komma på.

God jul.

Trädet.

Trädet.

Att lyssna på

Om vår attityd till julen och hemmet, jag uppskattade särskilt det om att vi håller julen som både superartificiell och superautentisk. Filosofiska rummet – Hem

Julen främmandegjord via den lyckligt ovetande, vinterdvalande muminfamiljen som plötsligt vaknar en december: Granen

Om pengarna som fan alltid är närvarande. Tendens.

En otroligt bra jullåt om tre små tomtar med mossbelupna kängor: Tre små tomtar

Vackrare än så har han väl aldrig varit?: The Little Drummer Boy/Peace on Earth

Ingen gör White Christmas lika bra som Otis.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top