Sesam som paus

Uppslag

Uppslag

Någon gång har jag av helt okänd anledning införskaffat alldeles för mycket sesamfrö, vilket har gett mig lite ångest så där som man kan få för att saker ska hinna härskna innan man själv hinner och därför har jag serverat varenda gryta med rostat sesamfrö senaste tiden. Men när jag en kväll låg och läste i Det gröna skafferiet (Karoline Jönsson) kom jag på att jag kunde göra sesammjölk av fröna.

Två lag, och några som simmar emellan.

Två lag, och några som simmar emellan.

Däremellan (mellan blötlägg, mixning och avrinning) har jag jobbat.

Jag gillar att ha sådana passiva projekt i köket som kan pågå när jag jobbar (hemma, nästan alltid jobbar jag hemma). Som något som står och processar parallellt. Det är både ett sällskap och ett ben att kasta åt den inre Luthern.

På karaff.

På karaff.

Jag frös in en del – jag konsumerar mjölk av alla slag långsamt – och smaksatte denna ovan med vanilj, ty vaniljstång har jag en massa av i frysen (som jag ärvde av en sann matlagrare (och -lagare) som flyttrensade).

Imorgon är det jag, sesammjölk och frukostgröt som ses i gryningen.

Bookmark and Share

Septembergöra

Prioriterar

Prioriterar

Snart åker jag till Göteborg, för där är det bokmässa.

Ska du inte dit så kan du i helgen åka på konstnatt på Öland, gå på gallerinatt i Malmö eller göra i princip vad du vill.

Vänta på nåt viktigt till exempel, gå över en bro eller grilla korv vid havet. Eller kanske plocka nypon? Eller lyssna på ett radioprogram om den otroligt fascinerande Leonor Fini, läsa en bok om hur man byter hatt eller flyr in i en vägg, eller göra en päronpaj på höstskörden.

Akta dig för skuggfallet!

Akta dig för skuggfallet!

 

Bookmark and Share

Vattenkrasse x 3

Vattenkrasse i reningsbad.

Vattenkrasse i reningsbad.

Jag kom över ett parti vattenkrasse via mina jordbrukskontakter. Det är inte så ofta jag gör det, kommer över vattenkrasse alltså. Det här var faktiskt bara andra gången. Men första gången gjorde ett sådant intryck på mig att jag faktiskt halvfartsjagat krassen ett tag nu. Jag ville göra fattoush.

Salladen gör man på pitabröd, ev. dagsgammalt, som man rostar – börja med det. Sedan skär man gurka i den form man gillar, men jag tycker kanske att något tjockare än skivor passar fint. Sedan skär man tomater och gul paprika (gul bara för att få en bredare färgpalett). Mängdproportioner för grönsaker, från mest till minst: gurka, tomat, paprika.

Blanda grönsakerna med vattenkrasse och färsk mynta.

Gör en dressing på saft från 1/2 citron, 2 msk yoghurt och 1 msk dijonsenap. Smaka av med salt och svartpeppar. Häll dressingen över det gröna, blanda i det rostade brödet som slitits i bitar.

Jag har gjort salladen med både pitabröd och surdegsbröd, och jag måste säga att det första vinner för det stjäl inte så mycket av smaklökarnas uppmärksamhet. Krassen, gurkan, myntan och så syran från dressingen allt i kombo med brödet som både är rosthårt och lite bearbetat av dressingen – det är gott. Mycket gott.

till soppa.

I bild: potatis, lök, stjälkselleri, päron, buljong, vattenkrasse, kinesisk gräslök. Ej i bild: grädde, vitt vin.

Dagen därpå gjorde jag vattenkrassesoppa, ett kok som kombinerade två befintliga recept med mitt eget huvud.

Jag finhackade en gul lök och två selleristjälkar och lät dem svettas ihop ganska länge i lite smör i en kastrull.

Under tiden tvättade jag 5 potatisar (skalet är väldigt tunt och fint fortfarande så de behövde inte skalas) och skivade tunt. Jag slängde i dessa i kastrullen tillsammans med en stor näve vattenkrasse som jag hackat lite halvdant, samt några strån hackad kinesisk gräslök. Den örten smakar väldigt lökigt, och ganska vitlökigt, och jag råkar ha den i en kruka i fönstret. Den går nog att undvara.

Därpå hällde jag på en knapp liter (kanske t.o.m. 8 dl)  vatten från vattenkokaren och en och en halv buljongtärning.

Detta fick koka ihop i en kvart ungefär. Då slog jag i lite vitt vin, och lite vispgrädde. Smakade av med salt och peppar medan det kokade upp igen.

Jag tog grytan från plattan och lade i två päron som jag skalat och skurit i bitar tillsammans med ytterligare lite kinesisk gräslök. Och så serverade jag med krutonger och okokt vattenkrasse.

Soppan som fullbordat faktum.

Soppan som fullbordat faktum.

Det blev jättegott. Och om jag ska utveckla det ganska oprecisa omdömet: löken och sellerin gav en grund tillsammans med buljongen och vinet. Potatisen var som ett dunbolster för den jord-peppriga vattenkrassen och grädden lade sig ovanpå som ett mjuknande täcke. Päronets sötma och slinkighet träffade de råa krassebladen på pricken.

Den här mängden blev ca 4 mindre portioner.

Päronen.

Päronen.

Tredje dagen gjorde jag en sallad efter att ha rådfrågat den underbara boken Smaklexikon (Niki Segnit: Ica Bokförlag). Där tipsar Segnit om att kombinera vattenkrassen med getost, eftersom hon menar att de båda har en ”påtaglig mineralton”. Förutom att göra en soppa på krassen och ge den ett garnityr av getost, föreslår hon att slå ihop dem i en sallad med valnötsolja och sherryvinäger.

Salladen.

Salladen.

Sherryvinägern var med, valnötsoljan ersatte jag med valnötter – vilka jag rostat – och så lade jag även till lite päron här. De olika konsistenserna och formerna är minst lika härliga att känna i gommen som de olika, ömsesidigt kompletterande, smakerna.

Bookmark and Share

Hurra – för hyllan

Stup.

Stup.

På Höstgatan 37 i Malmö har bokhandel och antikvariat öppnat upp, och det är en tröst nu när två favoritaffärer slagit igen.

Där inne sitter nån å läser.

Där inne sitter nån å läser.

När jag var där i lördags kastade jag mest några ögon på sortimentet (det var så mycket människor där och jag har lite svårt att sköta inköp i sådana situationer, jag är inte så vässad på torghandel heller) och det såg väldigt lovande ut. Till och med den billiga lådan utanför dörren såg lovande ut.

...

Men jag införskaffade ändå en bok (för den tar sig an något jag funderat irriterande mycket på senaste tiden), ett nysläpp från ett förlag i regionen: Att skriva av Marguerite Duras (Ellerströms förlag).

Jodå.

Jodå.

Jag tycker att du ska besöka Höstgatan 37. Tyvärr har jag inte lärt mig några öppettider, men jag återkommer när jag har undersökt detta.

Edit: Öppettider måndag: 11–18; tisdag stängt; onsdag stängt; torsdag 11–18; fredag 11–18; lördag 11–16; söndag 11–16 (och jag fick också veta att det ofta kommer att finnas någon i lokalen även under andra tider.  

Bookmark and Share

Bokhyllan

Vågrätt och lodrätt.

Vågrätt och lodrätt.

Under loppet av fem dagar har jag storstädat – jag måste dela upp det i små portioner annars skulle jag tro att hela mitt liv gick ut på att städa och på det skulle galenskapen komma som ett brev på posten – och bokhyllan var början för det är roligaste momentet.

Lodrätt och vågrätt på kortsida.

Lodrätt och vågrätt på kortsida.

Jag brukar roa alternativt lugna mig själv med att sortera om min bokhylla då och då, och vill helst göra det efter ett nytt system varje gång. Jag har, hittills, gått efter genre (objektiv), författarens ursprungsland (med världsdel som överkategori), genre (subjektiv), bokens produktionsår (med syfte att fånga formgivning med årtionde som överkategori) färgsorterat men med en (upphovsmässig) uppdelning mellan män och kvinnor.

Allt detta gör jag för att jag helst vill återupptäcka böckerna varje gång, och det bästa är när sorteringen gör att mönster framträder. Ibland är de helt förutsebara – som att böcker ställda bredvid varandra efter tryckår tydligt vittnar om formgivningstrender – och ibland förväntat nedslående, som att en geografisk indelning ger en tung anglosaxisk övervikt medan andra världsdelar förvisso finns representerade, men knappt. När jag delade upp böckerna efter författarens kön, och sedan efter färg så sa den sorteringen inte särskilt mycket alls om färg kopplat till kön (jag tror att urvalet korrumperar eventuella slutsatser) men berättade däremot att jag typiskt nog har mer författarmän i hyllan än -kvinnor. Den objektiva genreuppdelning var ganska trist och inte ens särskilt lättorienterad; den subjektiva fin men jag lessnade ganska snabbt (där var ”bild”-böcker den vackraste (bild i vid bemärkelse)).

Den här gången har jag sorterat efter grad av angelägenhet. Längst upp, och svårast att nå, står dels böcker jag behåller främst av sentimentala skäl (där dominerar portugisiska lexikon och kristna böcker jag fick av min barndoms tantbästis), dels böcker jag har läst och nog aldrig kommer läsa om eller inte är särskilt benägen att bläddra i alternativt låna ut. Därefter kommer böcker jag inte har läst men nog inte heller kommer läsa i första taget. Som ett logiskt brott kommer sedan hyllan som rymmer böcker jag har läst och tycker mycket om, för att följas av dem jag inte läst men är nyfiken på.

När jag flyttade in i lägenheten jag bor i nu ville jag rota mig djupt efter att ha känt mig hemlös ett tag (jag var förstås inte det i praktiken, jag är medveten om privilegierade position) och liksom bygga min hemborg i solida material. Då lovade jag mig själv att behålla alla böcker, att låta hyllan bli som en passiv dagboksföring där varje bok fick sin självbiografiska (min biografi) betydelse och placeras som ett armeringsjärn för mig i världen.

Men nu, och skulle jag flytta, skulle det förstås vara lätt att helt enkelt tömma två av hyllorna (”läst färdigt” och ”inte så sugen”) i banankartonger och kånka iväg till välgörenheten.

Bookmark and Share

Svamp III

Herr Kantarell och Karl-Johan

Herr Kantarell och Karl-Johan

Har ni inte ätit Nigella Lawsons svampstroganoff så borde ni verkligen göra det.

Marsalavin, svamp, gul lök, vitlök. Ej i bild: crème fraiche, muskot

Marsalavin, svamp, gul lök, vitlök. Ej i bild: crème fraiche, muskot

Du hittar receptet i hennes Fest, en av mina favoritkokböcker förresten, eller HÄR och det är en tryggt mustig rätt för vegetarianer. Och jag åt den nu när jag hade färsk svamp hemma och hösten faktiskt dykt upp alldeles för tidigt.

Egentligen ska det vara sherry i, men det jag hade i skafferiet var marsalavin (eftersom jag bakade den här goda kakan)

Kålrot, rödbeta och palsternacka.

Kålrot, rödbeta och palsternacka.

Jag brukar äta grytan med basmatiris (jag är ju så lydig – det är vad receptet säger), men senast åt jag rotfrukter till för jag hade inget ris. Men när jag äter det med ris stoppar jag absolut alltid ner kardemummakapslar i koket (som receptet säger) för det blir så otroligt gott ihop med sherryn och muskoten.

DSCF8143DSCF8143

Bookmark and Share

Mitt köksbord

Vecka 30

Vecka 30

Ovan finns blommor som legat avknipsade på marken i rabatten och som jag snappat åt mig på väg hem i morgonen, nedan sådana jag egenmäktigt får knipsa av.

Ovan de två jubilarerna Jansson och Shakespeare (Pappan och havet i parallell med Stormen = en god idé? Båda blir förstagångsläsning för mig), nedan en sönderfallande smartphone.

Ovan en nektarin från Konsum, nedan vinbär från min syster.

Ovan korkskruv, nedan kaffe.

På båda salt.

Vecka 31

Vecka 31

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top