Köpt i påsk

In- och utgång genom den saknade glasrutan.

In- och utgång genom den saknade glasrutan. Hönorna bor i Blå huset, Borrby

På nyheterna i stilla veckan sa de att vi i påsk lär konsumera som aldrig förr.

Använder sällan "zen" om saker, och gillar sällan saker som är "zen". Men just den här ändå kanske är zen.

Använder sällan ”zen” om saker, och gillar sällan saker som är ”zen”. Men just den här ändå kanske är zen, och gillar den det gör jag.

På skärtorsdagen köpte jag en Signe Persson-Melin-temugg, fulländad vad gäller rymd, diameter, öra och tjocklek på drickkanten.

På långfredagen köpte jag öl och en påse doritos.

På påskafton köpte jag en grå bomullströja med hel-långa ärmar (för det letar jag alltid efter, på second-handor, just med hel-lång ärm) och en vegetarisk hamburgare eftersom jag kanske köpte för många öl på långfredagen, samt champinjoner (som jag åt på kvällen med ingefära, vitlök, tamari och rostade sesamfrön) och nudlar (som jag wokade med stjälkselleri och cashew och serverade med en spetskålssallad med fisksås och vinäger).

På påskdagen köpte jag påskliljor för jag var bjuden på påsklunch, och blommor är underbart att ge bort.

Med kjol och gloria.

Med kjol och gloria.

Köpställen

Muggen – Precis en sån i Blå huset, Borrby

Öl – Restaurang Möllan, Malmö

Doritos – Folkets livs, Malmö Karlskronaplan

Bomullströja – Emmaus Kirseberg, Malmö

Vegetarisk hamburgare – Ammos gatukök, Malmö Kirseberg

Champinjoner och nudlar – Willys, Malmö Katrinelund

Påskliljor – Hemköp Värnhem, Malmö

Bookmark and Share

Ingen stor sak

För mycket kopp för den kaffebryggaren.

För mycket kopp för den kaffebryggaren.

Har jag redan någon gång nämnt dockskåpsfluktandet jag sysslade med när jag var liten?

Mjölpaketet är ett suddigum, den öppna spisen har min moster gjort och gett barnet som var jag.

Mjölkpaketet är ett suddigum, den öppna spisen har min moster gjort och gett barnet som var jag.

Det rörde sig om bilder i en jubileumsbok från Kulturen i Lund, och det var dockskåp från välbärgade 1800-talshem.

Åh, vad jag ville vara med det där dockskåpet sprungen ur ett välbärgat 1800-talshem.

Den dockskåpslängtan är en av många starka längtan jag känt, och som sådan har den förstås inte försvunnit helt.

Ska du titta på något i den här bilden så är det ljuset.

Ska du titta på något i den här bilden så är det ljuset.

Så sedan dess har jag en softspot för sådant som rör sig på den lilla skalan men som inte nödvändigtvis står i proportion till varandra. Det kittlar mig mjukt och erbjuder verklighetsflykt.

Det är en miniatyrvärld under uppbyggnad i huset i Småland, och varje gång jag kommer dit har jag nya fynd i packningen och barnen som hälsar på där frågar ”Har du något nytt i dockhuset?” men blir indignerade när de hittar skarpa saker som tigerbalsam och minifällknivar.

Bookmark and Share

Vitt & grönt

Palmhuset med för mig helt okända människor i förgrunden.

Palmhuset med för mig helt okända människor i förgrunden.

I helgen var jag i Göteborg, och det innebar också att jag var i snö. 

Tunga, blöta flingor och det var som att ständigt gå mot en rörlig vägg.

Drivbänk.

Drivbänk.

Kontrasten som då uppstod av att kliva in i Palmhuset var fenomenal.

Det var som att snövandringen som föregick förhöjde upplevelsen.

Förvisso var där luftfuktighet, men inga rörliga väggar och det var i allmänhet motståndslöst.

Balkong att äta medhavd matsäck på.

Balkong att äta medhavd matsäck på.

Jag sitter inte här och hyllar snön som i ett ”man måste lida för att njuta”. Men växthuset som jag annars kanske hade tyckt var ”fint [punkt]” blev nu underbart.

Kamelianyans

Kamelianyans

Jag hörde folk som sa förlåt-att-jag-är-sen-det-var-snön, och sen satt de och pratade på bänkarna utställda överallt.

Nödåtgärd.

Nödplats.

Detta bladverk.

Detta bladverk.

Blommar inne när det snöar ute.

Blommar. Nu.

Ute föll det, inne blommade det.

PS En annan gång när jag var i Göteborg köpte jag den här affischen till en vän i present. Han tyckte att den var lite för obehaglig och har nog ”tappat bort” den vid det här laget. Den här har också Göteborgskoppling och precis som upphovsmänskan tror jag att den är en blivande bestseller. Från ”bArn till dÖd”, som hon, Linda Spåman, själv säger och det spritter i benen. DS

Bookmark and Share

Hurra – för hyllan

Stup.

Stup.

På Höstgatan 37 i Malmö har bokhandel och antikvariat öppnat upp, och det är en tröst nu när två favoritaffärer slagit igen.

Där inne sitter nån å läser.

Där inne sitter nån å läser.

När jag var där i lördags kastade jag mest några ögon på sortimentet (det var så mycket människor där och jag har lite svårt att sköta inköp i sådana situationer, jag är inte så vässad på torghandel heller) och det såg väldigt lovande ut. Till och med den billiga lådan utanför dörren såg lovande ut.

...

Men jag införskaffade ändå en bok (för den tar sig an något jag funderat irriterande mycket på senaste tiden), ett nysläpp från ett förlag i regionen: Att skriva av Marguerite Duras (Ellerströms förlag).

Jodå.

Jodå.

Jag tycker att du ska besöka Höstgatan 37. Tyvärr har jag inte lärt mig några öppettider, men jag återkommer när jag har undersökt detta.

Edit: Öppettider måndag: 11–18; tisdag stängt; onsdag stängt; torsdag 11–18; fredag 11–18; lördag 11–16; söndag 11–16 (och jag fick också veta att det ofta kommer att finnas någon i lokalen även under andra tider.  

Bookmark and Share

Återgäldad

Korgfåglar

Korgfåglar

I högsommaren på min systers uthusfasad i min systersons gamla basketkorg bodde det en fågelfamilj i lagom höjd för mig. Där stod jag och en massa annat folk, och jag minns särskilt min egen röst: ”Titta så nervösa de blir! Så söta. Så gulligt. Och nu kvittrar fågelföräldern nervöst där borta i busken och tycker vi ska gå! Jättesött!” utan att jag gick därifrån.

Nu när jag sitter och jobbar vid skrivbordet vid fönstret i huset på landet kommer det varje morgon en mängd fåglar och flockflyger upp och ner och fram och tillbaka. Ibland sätter sig en del av dem och pausar i syrenhäcken medan en del slår sig ner på fönsterblecket och TITTAR IN PÅ MIG. De gör verkligen det. Okej, de kanske inte tittar på mig (så som jag vill bli sedd), men de tittar in.

Det är gulligt, men inte på ett helt oproblematiskt sätt för det hela gör mig osäker på min position.

Å andra sidan så är väl det problematiskt gulliga det man faktiskt står ut med i långa loppet.

Ögat.

Ögat.

Numera tycker jag att det där fågelungsögat är som en brunn. En svart brunn, ett svart hål, ett svart hål med svart materia. Fast gulligt.

Bookmark and Share

Årlig utrensning och konfrontation

Loppis i Lund

Loppis i Lund

Samlar man på sig saker lika spontant som andra tar en löprunda kan det vara nyttigt att ibland göra sig av med en bråkdel av bohaget. Sitter man hemma mest hela dagarna och jobbar och trivs med ensamheten kan det vara nyttigt att ibland konfronteras med folk som inte är vänner, som inte är valda, som faktiskt kan vara rätt jobbiga men också ganska fina.

Det kan vara kul att en gång om året gå upp vid 5 (nej, det gör jag aldrig annars) och dra på sig en crazy pattern-outfit (syns du kommer fler å köper), starta den laddade kaffebryggaren och packa mackorna för att i en till bristningsgränsen fylld bil åka till en stad man inte så ofta är i och få reda pengar för umbärliga ting.

I lördags sålde jag på loppis med killen och en kompis.

En man i slokmustasch kom fram och pratade otydligt men drog (tror vi) ett skämt om en sprucken smartphoneskärm och ett kvinnoanus (jag har faktiskt inte brytt mig om att tänka mer på hur de hängde ihop), en stund senare gick han förbi med en svart sopsäck i ena handen och en pizzakartong i den andra. På hans hals såg vi nu att han bar tatueringen ”TID ÄR PENGAR”.

Ungefär tre miljoner människor (mest män) kom och lyfte på min tekittel, såg väldigt intresserade ut men när jag sa trettio ställde de alla resolut ner den.

Jag sålde 5 av 6 sticklingar.

Jag sålde två naggade tallrikar för 2 kr men fick 3 kr i dricks.

Jag sålde en ljusgul klänning jag köpte -95 till en tjej som kommer passa så mycket bättre i den.

Jag försökte skämta med en gubbe men det gick ”min själ inte”.

Jag lyssnade på en tjej som berättade länge och väl om hur mycket hon gillade att köpa väskor.

Jag åt bragokex och hemmagjorda munkar.

Tillbaka i Malmö åt vi lunch, jag tog ett glas vin. Kort därpå skrattade jag så jag grät åt något som var jätteroligt, det är jag övertygad om.

Fyra timmars sömn + vin gör mig ganska upplöst. Det var kul.

...

Fotona är tagna av Ladislav Kosa. Jag är omedveten och sur på båda, men så var det inte hela tiden i verkligheten.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top