Sånt andra säger

Hänger på repen.

Hänger på repen.

Mina arbetsdagar tillbringas till 99,99 % i ensamhet, vilket gör att jag älskar sociala medier på samma sätt som fikapauser i fikarum brukar älskas.

Kaffarn,örter, paradisträd och ärtskott (i vardande).

Kaffarn, örter, paradisträd och ärtskott (i vardande).

Och då, när jag av nödvändighet och lust pausar, då hittar jag en del jag gillar.

Siden & bomull.

Siden & bomull.

Som det här: Kakel med djurmotiv som är så fantastiska att jag bara vill lägga pannan mot dem.

Kan man inte välja mellan gorilla, leopard och katt kan man köpa en HEL DRÖS!

Eller det här: Om jag ska ge mig ut i Sabine Timms bildflöde måste jag ställa en äggklocka. Det gör jag förstås inte, jag skulle antagligen ignorera när den ringde ändå, men ni fattar.

Bomull & dun.

Bomull & dun.

Och i helgen stekte jag chiafröpannkakor enligt ett recept jag hittade på nya favoriten bland receptkällor, Det gröna skafferiet (följ länken i pannkakan i meningen innan).

Om jag skulle omformulera min relation till den där pannkakan så skulle jag nästan få rollen som stalker: jag tänker på den typ hela tiden (jag är liksom helt och nästan lite pinsamt golvad av hur äggen ersätts av fröna, av hur något så relativt nyttigt (med dinkelmjöl i stället för vetemjöl) kan vara så gott (att nyttigt skulle kunna vara godisgott har jag aldrig riktigt trott på)) och jag tjatar på alla möjliga om att de borde steka sig några. Nu tjatar jag på dig också.

Doktor Westerlund går i sticklingstider.

Doktor Westerlund går i sticklingstider.

Till sist: En video. En kvinnokör, en liten flicka, en dirigent (ej i bild) med förmodat teatralt uttryck som speglas in till fulländning av den lilla flickan. 

Jag tänker att det måste vara så spännande att vara det barnet just där.

Bookmark and Share

Sånt jag har

...

Mormor har virkat grytlapparna.

Jag har köpt den stora trådrullen, på bakluckeloppis i Göteborg.

Och handduken saknar hänge men har ett Å broderat, precis som mitt efternamn.

Vildsvinet har jag klippt ut från nåt papper nån gång. För ganska många år sen nu.

Handskylten skaffade jag som ett billigt (och inte så fint) substitut för en liten mässingskylt med en arm på som jag ville köpa på en antikmässa i Köpenhamn, men den var för dyr. Arrangemanget skulle säkert vinna på att inte inkludera två häftstift.

...

Där finns också en kamel och en ren. Och min farmor avtecknad av sin bror, i profil. Och den lilla turkosa är något som en vän till mig en gång pyntade en födelsedagspresent med, vilket jag finner så förtjusande.

Man kan se att det ibland kommer hit en hund, och i påsen på bänken ligger ett bröd.

Solen där ute syns också här inne, och i eftermiddag ska jag gå en promenad.

I övrigt har jag lite för mycket att göra och lite för lite att säga och jag fortsätter längta bortom vintern.

Bookmark and Share

Sesam som paus

Uppslag

Uppslag

Någon gång har jag av helt okänd anledning införskaffat alldeles för mycket sesamfrö, vilket har gett mig lite ångest så där som man kan få för att saker ska hinna härskna innan man själv hinner och därför har jag serverat varenda gryta med rostat sesamfrö senaste tiden. Men när jag en kväll låg och läste i Det gröna skafferiet (Karoline Jönsson) kom jag på att jag kunde göra sesammjölk av fröna.

Två lag, och några som simmar emellan.

Två lag, och några som simmar emellan.

Däremellan (mellan blötlägg, mixning och avrinning) har jag jobbat.

Jag gillar att ha sådana passiva projekt i köket som kan pågå när jag jobbar (hemma, nästan alltid jobbar jag hemma). Som något som står och processar parallellt. Det är både ett sällskap och ett ben att kasta åt den inre Luthern.

På karaff.

På karaff.

Jag frös in en del – jag konsumerar mjölk av alla slag långsamt – och smaksatte denna ovan med vanilj, ty vaniljstång har jag en massa av i frysen (som jag ärvde av en sann matlagrare (och -lagare) som flyttrensade).

Imorgon är det jag, sesammjölk och frukostgröt som ses i gryningen.

Bookmark and Share

 
Back to top