Vitt & grönt

Palmhuset med för mig helt okända människor i förgrunden.

Palmhuset med för mig helt okända människor i förgrunden.

I helgen var jag i Göteborg, och det innebar också att jag var i snö. 

Tunga, blöta flingor och det var som att ständigt gå mot en rörlig vägg.

Drivbänk.

Drivbänk.

Kontrasten som då uppstod av att kliva in i Palmhuset var fenomenal.

Det var som att snövandringen som föregick förhöjde upplevelsen.

Förvisso var där luftfuktighet, men inga rörliga väggar och det var i allmänhet motståndslöst.

Balkong att äta medhavd matsäck på.

Balkong att äta medhavd matsäck på.

Jag sitter inte här och hyllar snön som i ett ”man måste lida för att njuta”. Men växthuset som jag annars kanske hade tyckt var ”fint [punkt]” blev nu underbart.

Kamelianyans

Kamelianyans

Jag hörde folk som sa förlåt-att-jag-är-sen-det-var-snön, och sen satt de och pratade på bänkarna utställda överallt.

Nödåtgärd.

Nödplats.

Detta bladverk.

Detta bladverk.

Blommar inne när det snöar ute.

Blommar. Nu.

Ute föll det, inne blommade det.

PS En annan gång när jag var i Göteborg köpte jag den här affischen till en vän i present. Han tyckte att den var lite för obehaglig och har nog ”tappat bort” den vid det här laget. Den här har också Göteborgskoppling och precis som upphovsmänskan tror jag att den är en blivande bestseller. Från ”bArn till dÖd”, som hon, Linda Spåman, själv säger och det spritter i benen. DS

Bookmark and Share

Lördag

...

Senast jag var i Göteborg köpte jag en lampa, second hand. Att ingen lagt korvfingrarna på den innan fattar jag inte.

Det där syskrinet, som står där bredvid, det har jag fått ärva i Göteborg.

Portgång i Göteborg

Portgång i Göteborg

På lördagar kan man vara i Göteborg.

Bookmark and Share

Fettet

...

Den där trägrisen köpte jag av tillverkaren himself, i Småland. Hans merförsäljning var mer sympatisk än den brukar vara på andra ställen, och gick ut på att: ”Min mamma brukade skära kroppkakefläsk på en sådan när jag var liten.” Under  grisens klöv har skrivit in träslag (al), initialer och år med glödpenna.

Jag gör själv smörgåssmör på rapsolja och rumstempererat smör.

När jag skaffat mina nya gjutjärnspannor på loppis bottenfyllde jag dem först med salt och hettade upp dem. Därefter diskade jag ur dem med diskmedel för att ge mig själv ett kokkärl snarare än en fettpalimpsest. Och slutligen, för att fetta in ytan igen, bottenfyllde jag med rapsolja och hettade upp detta.

När oljan svalnat använde jag den till att olja in min bänkskiva och mina skärbrädor.

Matolja är en bra ”agent” för att få bort envist klister från glasföremål (burkar, flaskor).

Bookmark and Share

Svart soppa

Inte schalotten

Det svarta riset blir förtjusande violett och doftar underbart när det träffar löken och sellerin i gjutjärnet.

Ja, det är mörkt nu fortfarande. Och jag förvånar mig med att gå och längta efter ljuset – en längtan som dyker upp plötsligt spontant oväntat i huvudet och jag blir lika chockad varje gång. Jag har spårat min nya vårvurm (som faktiskt, jag vill verkligen poängtera det, är ny för mig, jag brukade nästan äcklas lite av krokusar) till att jag nu har en trädgård som jag bryr mig om, men kanske är det bara icke-odödligheten som landat.

Just det, det är mörkt.

Och i väntan på annat kan man välja att bara äta ljusa saker som popcorn, kokt torsk, socker och citron eller så kan man borra sig djupare in genom att sluka det: Gör en soppa på svart ris och gröna linser.

Lök och så.

Lök och så.

Jag hörde RECEPTET någon gång av de otaliga gånger radion håller mig sällskap, och det står inte något om det där nu när jag söker men jag tror att soppan kommer från Nu bryter vi för lunch (Samantha Larsen).

Utsnitt.

Utsnitt.

Gå till länken du hittar i ”RECEPTET” ovan. Om du vill kan du ta till dig mina kommentarer:

Jag var inte supernoga med proportionerna, men till 2 pers gjorde jag 1 dl ris och 0,5 dl linser. Och så hade jag ingen mejram hemma så jag tog bara timjan i. Inte heller hade jag balsamvinäger, så jag tog risvinäger (via logiken ris för ris, tand för tand). Och jag lät det koka längre för mina linser krävde det. Och det gjorde absolut inget.

Diskbänks.

Diskbänksrealism.

I stället för tarten (som receptet rekommenderar) gjorde jag fänkål med krutonger, och med det menar jag att jag ugnssteker fänkål med olja och salt på 200°. När den är 7 minuter från klar tar jag ut fänkål och blandar med brödkuber och så sätter jag in det igen. Det är ett gott tillbehör till andra soppor också, som jordärtskockssoppa, potatis- och purjosoppa etc.

Jag hade varken färsk citron eller yoghurt hemma (till toppingen), men jag blandade filmjölk, crème fraiche, citronskal från frysen och limesaft – i brist på annat. Det dög, det var gott, men jag tror citron vinner.

Gott mörker i portionsstorlek.

Gott portionerat mörker.

Men soppan i sig var god du, väldigt god. Lugnt mustig, skönt tuggmotstånd och ett litet släktband till den franska löksoppan i syran och timjan.

Min kille, som också åt, tyckte citronyoghurten var att förstöra, jag tyckte citronskalen och mejerifettet var en prick över ett i.

Jag kommer göra soppan snart igen, innan de ljusa dygnen.

Bookmark and Share

Helgen

Det syns svagt, det att det står "sukkergris".

Det syns svagt, det att det står ”sukkergris”.

Nu kommer helgen.

Brösarp. Värdshus. Skånskt.

Brösarp. Värdshus. Skånskt.

Ta den.

En av de danska öarna.

En av de danska öarna.

Ha den.

Småland. Morgon. Eller eftermiddag.

Småland. Morgon. Eller eftermiddag.

Småland. Käftvila.

Småland. Käftvila.

Ta den. Och ha den.

Bookmark and Share

Loppisnöjet och vardagstingen

På rulle.

På rulle.

Att hänga på loppisar tycker jag är fantastiskt stimulerande – både i det att förhålla sig till föremålen, leka med deras historia, och i det att betrakta de andra människorna som är som jag, som hänger på loppis.

Men eftersom det är köpstopp på glas och porslin (för mig) riktar jag in mig på annat, om jag nödvändigtvis måste handla.

Jag försöker skaffa rätt mycket vanligt stuff på loppis. Som presentpapper. De gånger jag hittar sådant är det oftast väldigt vackra mönster.

Eller stearinljus. De kostar oftast inte så mycket, och det ger en schyst färgkombo. Och nån ska ju elda upp de där dödsbotingen, som sparats så länge av någon att de ibland blivit alldeles flåtiga och dammiga.

Palett.

Palett.

Jag köper alltid pärmar till min bokföring på loppis, de kostar 5 kr och är absolut genomdugliga.

Jag brukar köpa örngott och påslakan, och det gör jag av tre skäl: 1. De är oftast väldigt fina. 2. Sängkläder som slipats en smula är så mycket skönare att sova i. 3. Jag är inte överdrivet giftnojig, men tänk så mycket flamskyddsmedel och annat otäckt jag slipper genom att använda gamla lakan.

Jag köper också kökshanddukar för att de redan brukade är billigare och oftast finare. Jag favorisera monogram som säger något enstavigt men begripligt som SÅ, eller AJ, JO eller HA.

Monogram i sekretär.

Monogram i sekretär.

Jag gjorde en städning av ett skåp och hittade ett tryck som en kompis till mig en gång i tiden gjort. Papperet var rätt illa åtgånget, så jag tänkte inte lägga stora pengar på inramning. Så i helgen när jag var på lopprunda köpte jag en vanlig snäppram. Jag gillar dem tillräckligt mycket – de är så tillbakadragna – och de är alltid lätta att hitta.

Glaset reflekterar ljusen.

Glaset reflekterar ljusen.

Och eftersom jag gärna kommunicerar med folk jag gillar och känner via vykort brukar jag passa på att bläddra igenom det utbudet.

Hästar och hav.

Hästar och hav.

I helgen köpte jag även en vattenkanna till krukväxterna, det har jag letat efter ett tag men har inte haft bråttom. Jag hittade också två superfina gjutjärnspannor så att jag kan slussa ut de jag har i teflon (teflon är okej, men de slits – gjutjärn blir bara bättre ju mer man använder dem).

Terrakottakrukor är en annan grej som funkar finfint att köpa använt, de vinner estetiskt på patina tycker jag.

Bookmark and Share

En kombination du kan ha till middag

I bild: vitlök, broccoli. Ej i bild: olivolja, mandelmjöl, parmesan.

I bild: vitlök, broccoli. Ej i bild: olivolja, mandelmjöl, parmesan.

Min bästa mataffär* hade billig broccoli för ett tag sedan, så då köpte jag en del och just igår höll den på att bli dålig. Så jag gjorde broccolipesto. Det vill säga: jag kokade broccolin (efter att jag fått städa bort det mesta av ”kronorna”, men stjälkarna är ändå godast) och sedan mixade jag den med parmesan, mandelmjöl (som jag rostat lite eftersom ugnen ändå var igång), vitlök, olivolja, salt och peppar.

Broccolinyans.

Broccolinyans.

Detta serverade jag till kålrot som jag bakat i ugn i helt stycke, i drygt en och en halv timme i 175 grader. Ungefär 45 minuter innan kålroten skulle bli klar la jag in potatisar (stora förvisso, men inte stora som bakpotatis) och bakade dem när ugnen ändå var igång.

Hela ensemblen.

Hela ensemblen.

Och slutligen, till det: en sallad på morot, blekselleri och alfalfagroddar (som jag groddade i min julklapp – groddlådan i våningar) milt kryddad med bara lite vinäger och salt.

Det var i sanning superbt, vilket det ju oftast är med sådant som får tillagas länge.

Idag gjorde jag lunchmackor på resterna.

Läge: mellan.

Läge: mellan.

 

*Jag har nu kommit på ännu en anledning till varför jag gillar just den butiken så mycket, bland de butiker jag kan välja mellan i mitt område, och det är för att de inte tvingar på mig reklam eller musik. Det är bara en butik med varor och människor i, och när jag går därifrån med min mat och annat så har jag betalat med pengar och inte med mitt medvetande som i andra mataffärer där kön dirigeras så att jag, den köande, inte kan undvika att se en tv-skärm med reklamfilm.

Det gör mig lika sur varje gång.

Bookmark and Share

 
Back to top