Ris & tomat

Tomatsoppa med ris

I bild: fänkål, röd paprika, gul lök, stjälkselleri, vitlök. Ej i bild: tomatkonserv, torkad chili, tomatpuré, buljong, basmatiris, vatten, paprikapulver, socker.

En av mina favoriträtter har länge varit tomatsoppa med ris, vilket är en rätt som tidigt även övertygade de mest köttinbitna i min släkt.

I Portugal äter man ofta tomatris som tillbehör till fisk eller kött. Den här rätten kan bli ett tomatris, om man inte späder så hemskandes mycket. Och då tillför man även kidneybönor (en del portugiser menar att det nationella köket är så rustikt för att det har varit ett sjöfararfolk, jagvetintejag … kanske).

Det röda.

Det röda.

Jag är ju inte så bra på att ange mängd, men jag har annat att ge, typ metoder. Som röd paprika: ska jag ha det i grytor och såser fräser jag alltid den först, på superhög värme. På så vis smakar den rostad och söt. Därefter fräser jag tomatpurén, även den på hög värme, för att den ska bli rundare i smaken. Båda de grejerna har jag lärt mig av att läsa Lisa Förare Winbladh. Därefter lägger jag i chilin. Och så får det fräsa ihop en stund i oljan.

Det gröna.

Det gröna.

När det röda bearbetats lagom sänker jag värmen ganska rejält (på 12 steg, till 4:an kanske) och sen lägger jag i finhackad fänkål, selleri, vitlök och gullök. I en idealisk värld får det fräsa länge, intill genomskinlig mjukhet.

Därefter tillför jag basmatiris – inte portionsmycket per person, då blir det för stabbigt – och vänder ihop det med grönsakerna.

Så slår jag på tomatkonserv efter tillgång och behag och så i med buljong, vatten och paprikapulver. Lite socker är nog på sin plats också.

Låt allt koka i en tjugo minuter ungefär och du får en mustig soppa vars tomatudd mildrats av stärkelsen i riset (precis som den här hjältesoppan).

Nästanslickad skål.

Nästanslickad skål.

Just nu kan jag äta den här soppan en gång i veckan minst.

Comments are closed.