Basil Stråberg

Smoothie

Smoothie gjord på jordgubbar och basilika – bara testa det, du kommer inte ångra dig.

Som smoothie-bas använder jag alltid päron, eftersom jag får ont i magen av både avocado och banan. Päron är också lite så där kompakt och smörigt i sin textur så det funkar fint.

Ingredienser

Ett litet skalat päron

Zest och saft från en halv lime

1 dl jordgubbar

7 bladpar basilika

Vatten (lagom mycket)

Mixa.

Jag använde frysta jordgubbar. Tar du färska kan du mixa i ett par isbitar. Jag har också testat att använda citron i stället för lime, det är också gott men inte lika.

Smoothie uppifrån.

Bookmark and Share

Lite för lätt efterrätt

...

I födelsedagspresent fick jag en burk hemmagjord passionsfrukts-curd, och utifrån den gjorde jag häromkvällen efterrätt.

Jag vispade ca 1 dl vispgrädde, blandade den med lika del turkisk yoghurt samt tre matskedar (inte msk, utan skedar) curd. När jag lagt upp krämen i glaset virvlade jag i ytterligare en liten sked curd.

Så serverade jag med mandelbiscotti.

Det smakade som ett väloljat moln. Ett väloljat lagomsött moln som man inte kan sluta äta.

Jag hoppas och tror att det går lika bra att använda citroncurd.

Bookmark and Share

Morfemet kål

Fänkål med kålrabbi: ännu ett kål med kål-recept.

Grönt å vitt

Grönt å vitt

Blanda vinäger salt och olja (jag gillar vinäger så jag brukar alltid låta den delen väga över en smula, kutym är ju annars lika delar). Strimla tunt så mycket fänkål du tror du och eventuella medätare vill ha, matcha med lika stor bit kålrabbi. Slanta två vårlökar.

Hacka persilja.

Blanda.

I tallriken ovan ligger även basilika, det är också gott att blanda i. Men ännu godare är dill.

Milt smakrik, krispig sallad. Råkost men med en smakväg som rör sig bort från proggsalladen (inget fel på den, men det är kul att variera sig).

...

Tillägg: Nej, jag tycker inte att jag behöver peppra salladen, om nu någon undrar. Det är nästan som att en peppar skulle störa harmonin, på ett ickeintressant sätt. Ta däremot lite socker i vinägern.

Bookmark and Share

Pasta med bröd

...

Pasta med bröd, frågar du, är inte det lite kaka på kaka?

Då svarar jag dig: Vet du hur gott det är att äta glass med vispgrädde?

Jamie Oliver säger sig älska pasta med krutonger just nu, det kan du läsa om HÄR.

Och i Den stora vegetariska kokboken – denna 90talsorgie till kokbok som jag tror man kan hitta hos i princip varenda vegetarian i min åldersgrupp – finns en liten bonusruta på s 119 som tipsar om en enkel anrättning på pasta med brödsmulor stekta i vitlök och serverat med parmesan och persilja.

Det låg några skorvar rågbröd i mitt kök. Jag fräste en liten lök, en halv selleristjälk, tre klickar matpuré, tre skogschampinjoner och så skorvarna smulade i det. Sen åt jag det hela med parmesan, persilja och muskot.

Bookmark and Share

Ögonbrynen

Ögonbryn, ej ansade

Ögonbryn, ej ansade

Mormor har exakt likadana som jag. Mörka, tjocka och en smula hemligt ihopväxta. Hon menar att det är för att hennes släkt kommer från en ö.

När jag var liten sa min syster de är fina, som tjocka larver. Jag hoppades först hon menade ögonfransarna.

Så småningom plockades den lilla bryggan mellan larverna bort, så där sprunget ur en snäll oro.

När jag var tonåring med nyklippt lugg frågade man oj har du färgat ögonbrynen också. Så oerhört irriterande, som om de inte tittat på mig innan.

Nu är de bland det bästa jag har.

Bookmark and Share

Blåfika och kanderad citrus

Bred å smal, båda söta.

Bred å smal, båda söta.

Klart jag vill fredagsfika, och eftersom jag vill ånga på med jobbet för å hinna göra allt annat jag vill göra sen, tänker jag inte gå ut och köpa nåt. Jag skrapar i skafferiet och hittar en shortbread och Lottens apelsinskal.

...

Porslinet blev blått. Det lilla fatet var en födelsedagspresent, andra hälften i ett kaffepar från Arabia (dock väldigt o-Arabia i sin formgivning), liksom apelsinskalen. Present alltså, inte Arabia.

Höganäsmuggen i bakgrunden är en kär en. Jag har alltid gillat de där muggarna från 90-talet. (Har även en fin med ett stiliserat sädesfält från mitten av 00-talet. Och åhåhåh! en fin grön, fasetterad som folk både kasta sig på nu med tanke på att fasetten/diamantslipningen är en av inredningens mest sönderkramade inslag just nu). Materialet sjunger mot fingertopparna, och kaffet får den för mig perfekta temperaturen – vilket, snillespekulerar jag, handlar om lergodset, tjockleken samt höjden ihop med diametern.

...

Kanderade apelsinskal gör du så här:

Skal från 5 stora apelsiner (ekologiska, hallå! det är skalet det handlar om)

675 g strösocker + 2 1/2 dl vatten

Skär skalen, med det vita kvar, i ca 1 cm breda strimlor och lägg dem i en gryta.

Häll över kokande vatten och låt dra i 5 min. Häll av.

Häll över kokande vatten och låt dra i 5 min. Häll av.

Häll över kokande vatten och låt dra i 5 min. Häll av.

Häll över kokande vatten och låt dra i 5 min. Häll av.

Nytt vatten vid varje upprepning.

(Detta för att dra ner på bitterheten)

Häll 2 1/2 dl vatten över sockret i en tjockbottnad kastrull, värm tills sockret smält. Lägg i skalen och sjud försiktigt under ett halvt pålagt lock. Tills de är mjuka. 30–40 minuter. Häll av lagen. Låt svalna.

Samma sak kan du göra med citroner eller lime.

Sen kan du doppa dem i choklad.

Eller använda dem som de är i kakor, pajer eller grytor (kött- och kyckling-, antar jag passar bra)

Kanderade håller de ett år i alla fall, och detta är ett perfekt sätt att ta vara på skalen till apelsiner du ändå äter. Man kan samla på sig skurna skal i frysen tills mängden lagom för en sockersats uppnåtts.

Receptet är hämtat ur en annan 90-talspärla: Naturens skafferi av Stephanie Donaldson (Valentin Förlag). (Boken är underbar i sin tidstypiska estetik, kitsch på en annan nivå. Och tipsen är ibland ointressanta (potpurri, really?) och ibland otroligt matnyttiga (örtkonservering på olika sätt, vinägerkryddningar och morotslagring.))

 

 

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top