Kornettblomman

...

För att kornettblomman ska tränga fram sina orkidéliknande-bara-lite-mer-oborstade blommor måste plantan delas en gång om året, när ljuset börjar komma tillbaka. Handlingen genererar skönhet och generositet: blommor och avknoppningar som blir presenter.

Småkrukorna köpte jag tre för en tia på en loppis – vilket pris va.

 

Bookmark and Share

Svart lins, svart kål

Belugalinser, vitlök, lagerblad; svartkål, vitlö. Ej i bild: Tamari; mandelmjöl, olivolja, peppar; pasta; parmesan.

Belugalinser, vitlök, lagerblad; svartkål, vitlök. Ej i bild: tamari; mandelmjöl, olivolja, peppar; pasta; parmesan.

Jag tror att alla liksom jag har vissa patentlösningar vad gäller mat. En av mina är pasta, belugalinser, mandel och nåt grönt blad – saker jag nästan alltid har hemma. Nu senast hände det med svartkål – vars gräsighet är så god tillsammans med de breda penseldragen hos mandeln och pastan och med saltet i (mina) belugalinser och parmesanen.

...

Jag kokar alltid belugalinser i tamari (soja om den förra tagit slut) och tillsammans med lagerblad, oftast även med en vitlöksklyfta. Det gör väldigt mycket för smaken, vilket i förlängningen betyder att du inte alltid behöver göra så mycket mera. Måtten är ungefär 1 dl linser, 3 dl vatten, 1 msk tamari, ett lagerblad, en vitlöksklyfta. Förstås kan du tillföra sådant som en timjankvist eller rosmarin eller vad vet jag, men grunden finns i trojkan ovan.

...

Till mina linser åt jag häromsistens svartkål, som sagt, med mandelmjöl och vitlök. Jag började med att rosta mandelmjölet i torr panna. Tömde det på en tallrik, sen fräste jag kålen i vitlök och olja.

Det hela gick på de 20 minuter det tar att koka linserna. Börja med dem. Fixa sen pastavattnet. Gör sen kålen.

Eftersom jag har rätt mycket salt i vattnet (på grund av Nigella Lawsons formulering ”salt som Medelhavet”) och linserna och osten är så salta behöver inte kålen ytterligare.

...

Blanda allt. 

En gång såg jag ett Camilla Plum-program om baljväxter. Hon hävdade då att baljväxter alltid bör förtäras nykokta. Jag vet inte jag, det beror väl på vad man gör med dem? Det blev många  linser senast, så med resterna gjorde jag det jag brukar göra: knaperstekte dem. Jag har inte testat att göra det med nykokta, och vet inte om det blir miljoner gånger bättre. Jag är dock nöjd med dem som det är, så knapriga att det nästan smattrar mot tallriken när jag lägger upp.

 

Bookmark and Share

Tecken

...

...

...

...

...

...

Det egentliga motivet var mossan vid foten, resten är väl ett budskap från ”dom”, antar jag. / Diamanter. Kilovis. / Älska ordet Nej; avstavning är en konst /Anvisningar, är de lika deskriptiva som auktoritativa? / Vill jag eller vill jag inte träffa människan som köper udda pusselbitar på loppis? / I locket till mitt alfapet har någon antecknat med försiktig blyerts: 100 bokstäver.

Bookmark and Share

Kaka för finsmakare

...

Det finns en kaka som jag har bakat återkommande under ett antal år. Jag lärde känna den någon gång under de första åren i Malmö, på en tisdagsmiddag som brukade ordnas lite löst i bekantskapskretsen. Jag föll genast för bakverket, jag minns hur köket såg ut där vi träffades men inte vad jag hade på mig. Jag minns att jag tyckte att den smakade lite hmmm konstigt eller utmanande kanske. Men det behöver, som vi alla vet, inte vara så fel.

Det är en liksom lite proggig kaka (just nu är jag lite särskilt inne på proggiga bakverk) – som en klumpig, lite prövande tolkning av morotskakan som sedan skulle komma och regera 90-talet. Den är en aning krävande att göra, men det är väl så det ska vara när man är en ”Kaka för finsmakare”, vilket är dess officiella namn.

Hon som höll middagen den kvällen gav mig receptet några dagar senare och på det har hon även antecknat ursprung: ”Köksalmanack 1981″.

Morot, ägg, citron.

Morot, ägg, citron.

Detta behöver du:

5 äggulor

3 dl socker (kan minskas med en tredjedel skulle jag tro)

400 g finrivna morötter

200 g mandelmjöl

Saft av 1 citron + skal

2–3 tsk kanel (2 räcker)

1/2 krm nejlika

1/2 krm muskot

1 3/4 dl vetemjöl

ev. en nypa salt

5 hårt vispade äggvitor

Smöra och bröa en form (en avlång 2-liters, eller en rund). Sätt ugnen på 200° C.

Rör ihop äggulor och socker. Tillsätt de finrivna morötterna, mandeln, citronsaft och -skal samt kryddorna. Tillsätt sedan mjölet. Sist vänder du ner de vispade äggvitorna. Var lite extra duktig på det den här gången eftersom kakan inte har något jäsmedel.

Du kan dekorera med hela, skållade mandlar om du vill.

Grädda i 45 minuter, testa med sticka. Täck med folie om den inte är klar men ändå börjar se mörk ut.

Kakan är god som den är, men funkar väldigt bra med vispad grädde eller med yoghurtgrädde (beskrivning HÄR). Den är fantastiskt uthållig och är godast andra och tredje dagen.

...

Bookmark and Share

Vit rand-tips

...

Så fort jag får syn på en Hemmets Journal eller Allers eller annan liknande publikation slänger jag mig på ”innehåll” för att leta reda på och likt en pundare tillgodogöra mig Läsarnas bästa tips. Dessa kan ofta placeras ut längs en skala från besynnerligt via smart till meningslöst, och bidragen fungerar ofta extremt fantasieggande på mig: jag gillar att utifrån signatur, tipsets art och textens formulering fundera över vem personen bakom är.

Jag har två all time high-favoriter där det första handlar om hur du får i dig mer grönsaker (du lägger ett salladsblad på smörgåsen), och det andra om hur du får bort vita ränder från insidan av en vas: du pressar ner potatisskal i den.

Det har förbryllat mig i många år nu det där tipset, inte ifall det fungerar utan hur personen ifråga kom på det här. Var det ett trial and error-scenario där den ena restprodukten efter den andra, från kaffesump till kycklingskrov, hamnade i vasen? Eller var det en noggrant dragen slutsats utifrån kemiska egenskaper hos mottagare, problem och agent?

Nu har jag tillfälligt lämnat den gåtan och faktiskt testat. Det funkar.

Om du har råkat lämna en vas med vatten i lite för länge, och den reagerar med att skaffa sig missklädsamma ränder proppa den då full med potatisskal. Låt stå minst ett dygn.

...

Bookmark and Share

Fefagsdrika

...

Cashew och citron

2 dl naturella cashewnötter

1 dl russin

1 nypa salt

rivet skal från 1 citron

1–2 msk citronjuice

Börja med att grovhacka cashew i matberedare, tillsätt resten av ingredienserna. Se till att allt blandats väl. Rulla till bollar, rulla dessa i kokosflingor.

Det smakar jävligt gott.

Receptet (som i original anger ”osvavlade russin”) kommer från Raw food på svenska av Erica Palmcrantz och Irmela Lilja, och i det används limeskal. Men eftersom jag hade citron hemma var det det som hamnade i. Dessutom tycker jag att det är ganska svårt att hitta ekologiska limefrukter, och även om jag är långt ifrån renlevnadstypen så känner jag alltid stor tvekan inför konventionellt odlad citrus. Jag är inte heller någon raw food-fanatiker, men tycker ändå att det är lite spännande som inslag, och framför allt får jag ju ta och variera mitt socker lite ibland.

När jag gjorde bollarna använde jag en stavmixer, för det är vad jag har. Det var skitjobbigt.

...

Bookmark and Share

Dekadens, tack

En helt vanlig clown.

Tvådimensionella 3D-effekter.

I Malmö Folkets park har Axels tivoli monterats ned sedan ett par månader tillbaka, och jag har, sedan jag hörde talas om den stundande förändringen, varit lite orolig för att tivolit skulle ersättas med något nyttigt. Det fullkomligt underbara med tivolit som var var dess geografiska och ekonomiska tillgänglighet. Parken i sig tar inget inträde, den ligger på sin höjd en busstur bort. Och dessutom är karuseller rent nöje.

Nu verkar det som att Malmö stad vill hitta något relativt motsvarande, utan att riktigt veta vad än. Så det här är en uppmaning om att komma med dekadenta förslag, för barn. Jag ska fortsätta rådbråka min hjärna, gör det du också.

Läs mer HÄR om vad man söker, på vilket sätt och inom vilka oundvikliga ramar. Skicka in ditt förslag.

Ett inte alls otäckt barn sliter sitt hår över inte alls otäcka, amöbaliknande popcorn.

Ett inte alls otäckt barn sliter sitt hår över inte alls otäcka, amöbaliknande popcorn.

Oavsett vad som komma skall, kommer jag att sakna de bisarrt airbrushade bilderna. De var kuriösa, läskiga och framför allt roliga.

En är aldrig för ung för socker på tivolit.

En är aldrig för ung för socker på tivolit.

Tigern är vettskrämd, det ser jag det.

Vettskrämd tiger, det ser jag det.

 

Den ena hästen kommer falla vilken sekund som helst.

Den ena hästen kommer falla vilken sekund som helst.

 

Hej hej!

Hej hej.

 

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top