Tre rätter, fler vänner

Det är rätt mycket att göra nu, men eftersom jag tänker att ingen blir lycklig av att jag gör detta mycket hela hela tiden hade jag middagsbjudning.

Och de där vännerna de är så bra: de svarar ”Ja tack” och ”Ska jag ta med något?”. Och eftersom det viktigaste är att umgås över mat och inte att jag martyrlikt briljerar efter timmar vid en spis svarar jag ”ja, gör gärna det!”. På så vis fick jag njuta av fint sällskap, och finfina bidrag.

Till förrätt gjorde jag något jag varit nyfiken på sedan min vän Stina muntligt introducerade det för mig: salladssoppa.

Isbergssallad. Ej i bild: smör, buljongtärning, vetemjöl, grädde och sherry.

Isbergssallad. Ej i bild: smör, vegetarisk buljongtärning, vetemjöl, grädde och sherry.

Ur Hirams kokbok, Märit Huldt, Ica bokförlag

Ur Hirams kokbok, Märit Huldt, Ica bokförlag

Det var min första gång, och jag skulle säga att receptet är lovande, men utförandet kunde varit bättre. Jag har en redningsneuros som gör mig lite fumlig och orolig så fort mjölredningar finns med i bilden, och därför är jag helt enkelt inte så bra på det. Jag tyckte med andra ord att soppan smakade lite väl av mjöl, och jag tror jag råkade tappa i en anings för mycket sherry.

Men det var åtminstone en händelse.

Jag tror att om den där persiljan hackats och strösslats över så hade smakerna rest sig avsevärt.

Jag tror dessutom att om den där persiljan hackats och strösslats över så hade smakerna rest sig avsevärt.

Därefter blev det bönsallad, grönsallad och en potatisgratäng som tror sig komma från Grekland.

Tomat, nypotatis, gul lök, vitlök, fetaost. Ej i bild: oregano, olja, salt, peppar.

Tomat, nypotatis, gul lök, vitlök, fetaost. Ej i bild: oregano, olja, salt, peppar.

Gratängen gjorde jag och den är mustig: inte alltför tung men ändå ett gediget bygge.

Sätt ugnen på 250° C, skiva alla ingredienser utom vitlöken (den finfördelar du på ditt favoritsätt). Lägg allt i en form. Olja, krydda, blanda. Sätt in i ugnen. Sänk temperaturen direkt till 200°–225°. Grädda i 20–40 min, beroende på hur stor den är.

Mai – som just rott i land en master med bravur och nu i glappet har en massa tid att hantera – hade med sig egenbakta bröd, med ugnsvärmen kvar i andedräkten, och en jättegod tabboulehinspirerad bönsallad. Annas mamma hade precis varit på besök och lämnat en kasse med egenodlad sallad, rädisa och jordgubbe.

Lotta och Nadia hade med sig vin. Nadia hade hittat tipset på sitt vin – ett ursnyggt hudfärgat rosévin i kurvig flaska – i Svensk Damtidning hos en hårfrisörska i Småland. Lotta valde sitt efter ett antal regler: aldrig för dyrt, aldrig ful etikett, gärna ekologiskt men det får absolut inte heta något i stil med Ekologica. Båda metoderna är bra: båda vinerna var väldigt goda.

...

Efterrätten var jordgubbar, aprikoser, nektariner och kiwi serverat med något som jag inte vet vad det heter men som jag lärde mig laga av en antroposof. Man tar tjockyoghurt (låt den gärna rinna av lite i ett kaffefilter, så att den blir extra tät) och blandar med sötning (jag tog vaniljsocker och strösocker) och vispad grädde. Den här gången kryddade jag med kardemummakärnor som jag stötte lite halvdant i en mortel. Och så blandade nötter som jag rostade ihop med mald kardemumma och lite lite salt. När nötterna väl var rostat gyllene slog jag på lite socker som fick karamelliseras.

Jag dekorerade yoghurtkrämen med mortlad hibiskusblomma och saffran, båda lämnar färgstarka spår i det vita. Skålen med jordgubbar i har Anna formgett.

Jag dekorerade yoghurtkrämen med mortlad hibiskusblomma och saffran, båda lämnar färgstarka spår i det vita. Skålen med jordgubbar i har Anna formgett; den näbbiga är Gustavsberg Gefyr, och den fick jag av min kille innan han blev min kille; ljusstaken är ett av de senaste loppisköpen; den med blomman har ett lock och den har jag fått av en vän.

Jag räknade kallt med att det skulle bli en upplyftande och rolig kväll. Det gick enligt förväntan.

 

 

Bookmark and Share

En morgon dagen efter

Ägg, vårlök, tomat; päron citron. Ej i bild: grön chili, tortilla; björnbär, blåbär, kanel.

Ägg, vårlök, tomat; päron citron. Ej i bild: grön chili, tortilla; björnbär, blåbär, kanel.

Mänskan bakom receptet på denna påstått mexikanska äggröra är Nigella Lawson – som orädd konstruerar den ena småvulgära rätten efter den andra, alla otroligt smakliga, och som med ord i sina kokböcker placerar maten i sitt sammanhang vardagen och ovardagen. Den här äggröran hävdar hon kan få henne att dricka sig på tok för full, bara för att dagen efter få njuta sin scrambled eggs i rätt sinnesstämning och mör fysik. Jag låter ruset få ha sitt egenvärde, men äter gärna äggröran oavsett.

Skär ett tortilla i små bitar. Stek dessa frasiga. Hacka chili och tomat, slanta vårlöken. Stek detta i stekpannan som du tillfälligt tömt på bröd. När grönsakerna ser fina ut, lägg tillbaka brödet och häll på det ägg du vispat ihop. Rör tills det är färdigt.

...

Så gott så klockorna stannar och bakfylleskammen bleknar.

Till det en smoothie på ett halvt päron, nån deciliter blå- och björnbär, en halv pressad citron och en smula malen kanel.

DSCF1513

Frysta bär ger bra temperatur och konsistens.

 

Bookmark and Share

Helg är bara ett annat ord för dagar

...

Just nu är jag så trött på mitt eget huvud att jag mycket mycket hellre skulle vilja vara 6 år gammal och helt makalös som:

Ät en kaka. Och om du äter den för att du är hungrig eller trött eller sitter i en släktingfika som tvingar dig, ät då en till lite senare, lite mer hedonistiskt den här gången.

Bookmark and Share

Björk

[BJÖRKGÅNGERTRE]

Går att köpa här.

Finns att köpa här.

Framförallt tänker jag mig dessa som perfekta beståndsdelar i ett miniatyrlandskap. Men de är stiliga i sig själva, också … kanske kan man dricka sav med dem, det vore ju fyndigt.

Ungbjörkar trängde igenom betongen för längesen.

Ungbjörkar trängde igenom betongen för längesen.

En terass tillhörande en gammal teater under renovering, Berlin. Kedjor hindrade mig mentalt från att gå närmare.

(Kan vara hennes bästa.)

 

Bookmark and Share

Skynda dig nu

Tomat, vitlök. Ej i bild: olivolja, salt, peppar; pasta, parmesan.

Tomat, vitlök. Ej i bild: olivolja, salt, peppar; pasta, parmesan. NB: de här tomaterna var lite dåliga på sina ställen, därför är det så mycket av dem som ligger i vasken.  

Rostad tomatsås.

Ugn 250° (när du sätter in tomaterna sänker du till 210, kanske)

Dela ( i stora delar) och kärna ur tomater, så många som behövs. Ringla över olivolja, lägg i några krossade vitlöksklyftor, salta med flingsalt och svartpeppra – allt i en ugnsform. Rosta i ugnen i 20–30 min.

Servera med pasta (som du häller i formen för att fånga all smak) och parmesan.

Chili och paprika är också gott att rosta med tomaterna.

Den här gången med salvia. Tallriken är från Gefle (Porslinsfabrik).

Den här gången med salvia. Tallriken är från Gefle (Porslinsfabrik).

Bookmark and Share

Mat en söndagskväll

Thaibasilika, böngroddar, ingefära, broccoli, ägg, vårlök, stjälkseller. Ej i bild: nudlar, grön chili, cashewnötter.

Thaibasilika, böngroddar, ingefära, broccoli, ägg, vårlök, stjälkseller. Ej i bild: nudlar, grön chili, cashewnötter.

Nudelwok är lätt att laga, lätt att ha ingredienser hemma. Jag brukar variera grönsakerna, men riven vitlök och dito ingefära, plus chili, är obligatoriska. Fast ibland använder jag torkad chili och ingefära, om jag inte har färsk till hands.

Det jag mest av allt vill säga här är dock: jag älskar kombinationen stjälkselleri och cashewnöt. De plockar fram det bästa hos varandra. Förstärker nöten och mildrar sellerin. Med nudlar är det superbt.

Och detta är också jättegott:

Koka broccolin, häll av. Ta lite av den rivna vitlöken och ingefäran, lägg i kastrullen med lite salt och lite olja, ruska om. Strössla gärna över rostade sesamfrön.

Servera med soja.

Ät med en film.

...

Bookmark and Share

Detaljer

Jag försöker låta bli att köpa för mycket, mest för att våren varit ekonomiskt utmanande men också för att helt enkelt försöka låta bli. Men nyligen blev det ändå ett smycke som jag gått och övervägt ett tag nu. En ring designad av Pernille Corydon (köpt på MiloII i Malmö). Den är gjord för att bara komma halvvägs.

...

… och under arbetsdagarna påminner den mig diskret om att jag inte sitter i pyjamas längre. Luther i tinget.

Nagellack är billig glädje, ny i samlingen är Bamako från Mavala. Deras strategi att döpa sina nyanser efter olika städer är snillrik produktpaketering, jag känner mig alltid lite mer sofistikerad när jag bär Paris, spännande i Riga och tweedklädd i London. Och jag får förmoda att jag inte är ensam.

Ofärdigt arbete. (Nagellack på nagel.)

Ofärdigt arbete. (Nagellack på nagel.)

I Berlin för ett tag sen köpte jag ett linne på second hand-butiken Tragfläche, för 1 €. Jag gillar färger som blekts en aning, och jag gillar även bomull som fått en använd yta. Och ränder är sedan länge ett tvångsbeteende i min garderob.

Men en detalj på det här plagget som jag slutgiltigt föll för var den infärgade knappen: även den har fått rand.

Om än inte mönsterpassad här, något på sniskan.

Om än inte mönsterpassad här, något på sniskan.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top