Björnbäret

Björnbär

Björnbär

Smaklexikon skriver Niki Segnit om björnbären:

Det finns hundratals olika varianter av vilda björnbär, och ett bär som plockas på ett ställe kan smaka helt annorlunda än ett som växer bara några meter bort. Var uppmärksam på aningar av rosor, mynta, ceder och kryddnejlika bortom den typiska björnbärssmaken. […] Framemot augusti, när det borde finnas gott om bär, kan du vandra runt i snåren och provsmaka tills du hittar det perfekta, saftiga smakstråket.

dr. Westerlund

dr. Westerlund

Elin Unnes sa att några blad från dr Westerlund lyfter björnbärsmarmeladen, och jag testade. Hon hade rätt och i morse åt jag en macka med blåmögelost och nämnda marmelad. Jag känner på mig att jag kommer äta den mackan även till lunch.

Mackan

Mackan

Annars kokar jag gärna den sylten med en kanelstång.

I London vet jag en man som hittade björnbär i parken och stoppade dem i en burk med konjak, så jag tog min gamla plommonrom (strohrom som härbärgerat plommonhalvor), som stått i kylskåpet och evolutionerat sig till romsirap, och hällde över en lättsockrad burk med olagade björnbär. Får den stå i kylen och äter jag den snart håller det nog.

Marmelad

Marmelad

Förra veckan lagade jag en avskedsmiddag där förrätten blev en sak som kretsade kring halloumi, rosésallad och björnbär med en dressing på rosmarin och färsk vitlök.

Min svärmors väninna säger att i Tyskland får man inte plocka dem när de växer vilt, eftersom det är björnarnas mat. Om det inte stämmer är det en saga jag vann i övergången slovakiska–svenska.

Bookmark and Share

Rot, sak, frö

I bild: potatis, gul lök, vitlök, paprika, sötpotatis. Ej i bild: olivolja, chiliflagor, halloumi.

I bild: potatis, gul lök, vitlök, paprika, sötpotatis. Ej i bild: olivolja, chiliflagor, halloumi.

Sötpotatisen har tidigare inte fångat mitt intresse, men så igår natt – när jag och min kille var och handlade och kanske inte hade butiken för oss själva men så gott som – så var det liksom lite lättare att ta in vilken mat som fanns där, annan mat än den jag alltid handlar. Och då låg det en sötpotatis där och lockade.

Den här ugnsblandningen tror jag nog att jag sett hos Nigella Lawson, men hur som helst så gäller det att skära potatis och sötpotatis, den ena (potatisen) i mindre bitar än den andra (sötpotatisen) eftersom de har olika tillagningstider.

Sen klyftar du grovt lök, skär paprika i bitar, hackar vitlöken.

Röda skalan.

Röda skalan.

Börja med att lägga vitlöken i en form eller på en plåt, häll olja, chiliflingor och salt på den. Därefter lägger du i alla grönsakerna och vänder runt med tassarna (överdrivet pedagogiskt måhända, men det är bästa sättet att hantera vitlök till ugnsrostade grönsaker – den bränns inte lika lätt om den först får blandas med oljan). Kör in i ugnen på 250° C, när du ser genom glaset att det börjat fräsa i oljan sänker du till 200.

Till detta kan du servera en sallad. Så här va:

Skvätt lite vinäger (fem droppar) och smula i lite salt i en skål. Svartpeppra rejält.

Skiva en halv gurka. Skiva tunt en stjälk blekselleri, skiva en salladslök. Blanda allt i skålen. Låt stå och safta till sig lite.

Blanda med två matskedar crème fraîche. Låt stå (igen).

Fröna i pannan.

Fröna i pannan.

Därefter plockar du fram dina senapsfrön (bruna i det här fallet) och korianderfrön och en liten stekpanna. Sätt den (senare) på spisen, avvakta tills den är het. Slå i korianderfrön (så många du känner för) och sänk några snäpp. Rör om i fröna hela tiden. När det börjar dofta så där kryddcitrusigt så slår du i senapsfrön (så många du känner för). De behöver inte rosta länge. De snäpper iväg, då är det typ klart. Ställ åt sidan.

När grönsakerna i ugnen är 7–10 min från klara tar du ut plåten och smular över halloumi. Sätt in igen tills osten fått färg och grönsakerna är klara.

Kom ihåg att kröna salladen med fröna; smakerna passar lysande ihop, salladens krispighet förtas då rakt inte av frönas sprödhet – de är snarare underbara i kombo.

...

Bookmark and Share

Baguettesallad

Kokta med tamari, lagerblad och vitlöksklyfta.

Kokta med tamari, lagerblad och vitlöksklyfta.

Jag har alltid gillat majonnäs, så mycket att det nästan är lite beklämmande.

Jag är också barnsligt förtjust i mackor med majonnäsiga sallader – ni vet, tonfisk-, skagen-, västkust- eller äggsallad – och det är inte som att jag har sagt adjö till den sortens slabb, men ibland kan det vara gott att på mackan ha något mer, vad ska jag säga … kontrollerat. Kanske.

Det blev en lins- och äggsallad.

Det andra.

Det andra.

I den hade jag

Belugalinser

cornichons (slantade, kan nog vara gott att tärna men orka?)

lite äpple (rött) (tärnat)

citronskal

salladslök

basilika

turkisk yoghurt, dijonsenap, lite lite olivolja, citronsaft

salt peppar

...

Örten hade mest med tillgång att göra; jag hade lika gärna kunnat använda dill eller persilja, eller någon annan. Likaså hade jag kunnat byta salladslöken mot gräslök eller skogslök. Och hade jag haft majonnäs hemma hade jag gladeligen skedat i det också.

På mackan ju.

På mackan ju.

Den ena dan åts röran med tärnat kokt ägg ovanpå, den andra dan (när det fanns en slatt över i kylen och jag skulle göra mackor till en picknick) hade jag tärnat kokt ägg i.

Att blanda alltihop vann överlägset.

Bookmark and Share

Så här ligger det till

Pölen, jag och hunden.

Pölen, jag och hunden.

Nu har jag varit i huset i över en vecka.

På den tiden har jag hunnit ärva två svartvinbärsbuskar som jag har varit lovad i två år, plockat det sista ärbara ur ett rivningshus som min pappa kommit över och återerövrat rabatt från gräsmattan.

Under tiden har jag tänkt på ogräs, på alla fröer jag petat i jorden under olika säsonger utan att det resulterat i nåt alls men att pioner och rabarber klarade höstflytten, på att jag i sommar ska återaktivera utedasset på nåt vis för en dag, på räta och aviga maskor, på nationalism, på landsbygden, på violers ätbarhet, på det sociala skrattet och hur det låter hos barn, på det spontana skrattet och hur det syns hos barn.

Den senaste tiden har jag vid tre olika tillfällen hört ”det här var det godaste jag ätit på länge” om mat jag har lagat, senast var det jag själv som sa det. Det gör mig otroligt glad. (Detta gällde, i tur och ordning: en ägg- och linssallad på hembakt bröd, en paj där halva fyllningen var nässlor och andra halvan karl-johansvamp, paketbakad torsk med fänkål, citron, timjan och skogslök med kirskålspesto. Jag får återkomma med ägg- och linssalladen.)

Kirskålspesto

Plocka späd kirskål, ett ordinärt durkslag fullt

Skölj den noga ta bort stjälkarna

Plocka tre skogslök, skölj

Hacka detta, eller mixa för guds skull om du har en mixer vilket jag inte hade

Blanda med rostat mandelmjöl (två tre matskedar), olja (tre skvätt), en skvätt citron, svartpeppar, någon matsked ost (jag hade bara cheddar, parmesan är antagligen godare).

Servera till pasta, bröd, fisk (som jag gjorde) eller annat.

Bookmark and Share

Berlin – blomupplagan

Konvext och konkavt.

Konkavet.

När jag var barn ville jag en tid bli trädgårdsmästare eftersom jag tyckte blommor var det vackraste i världen,

Ni vet den där Lucy in the sky? Det är hennes ögon.

Ögon, psykedel.

och när jag målade stjärnhimlar var det blommor som var himlakropparna.

Intensivt vårblekt.

Intensivt vårblekt.

Bookmark and Share

Berlin

...

De där märkliga låga portarna som skevar till proportionerna.

Det var som jag trodde, det blev himla roligt i Berlin.

Till exempel så fullkomligt älskar jag husen där.

Eftersom jag kärvt outtalat (och för mig själv begränsande) vägrar läsa karta reser jag för det mesta med folk som kan tänka sig att dra runt på mig, vilket i sin tur ger mig all möjlig lejd att stirra upp på husfasader. Min kärlek till husfasader är i princip livslång, och i Berlin går det lätt att vårda den relationen för där lyckas de vara så distingerat lekfulla vad gäller fönsterkarmar,  färgsättning, portar und so waiter.

Streetwise

Streetwise

Och hundarna är coola i Berlin. Jag såg en som sprang trottoaren fram medan dess ägare cyklade parallellt, men en bit bort, ute i bilvägen.

Och så bänkarna som är så bra och så många. Det går nästan inte att undvika dem. Jag gillar sådana som går runt ett träd för de är fina, och sådana som står utanför kvartersbutiken för där kan man köpa en öl och sen en till utan svårighet.

...

I övrigt fick jag solsken, jag fick regn; jag fick dricka en massa kaffe och öl och cocktail på gin, basilika och lime; jag fick vila, jag fick svina, jag fick pratat, jag fick lyssna; jag fick en skål med snacks och ett kassettband och blev allmänt bortskämd av en massa folk; jag var på bar där jag hörde tre Roxettelåtar i rad och dit vissa män gick finklädda i cowboyhatt medan andra somnade på bardisken; jag hade semester och nu är jag gladare och inte lika brydd.

Bookmark and Share

« Older Entries

 
Back to top